Och alla kommer vara så rädda. Rädda för mitt plötsliga vansinne. Jag är redan rädd. För det känns så nära. Bordvältandet kan inte vara så långt borta nu.
6 december 2012
Avbrott, 6 december, 2012
Inom en snar framtid kommer jag komma till skolan i pyjamas och gråta och välta bord och ramla omkull och stanna kvar på marken. Jag kommer att ge upp och någon kommer försöka hjälpa till och jag kommer viska att ingenting är viktigt och att vi lika gärna skulle kunna dö nu.
Och alla kommer vara så rädda. Rädda för mitt plötsliga vansinne. Jag är redan rädd. För det känns så nära. Bordvältandet kan inte vara så långt borta nu.
Hur är det möjligt att vara såhär arg?
Och alla kommer vara så rädda. Rädda för mitt plötsliga vansinne. Jag är redan rädd. För det känns så nära. Bordvältandet kan inte vara så långt borta nu.
6 december, 2012
snön kryper upp från fönsterblecket och in i mitt rum
tysta löften om kyla och ametisthimlar
en famn utav brännande vithet; ett behov av blåsor
det finns ingen sömn, bara djupa andetag och ett bröst som höjs
honungshår, torr sandpappershud
rösten som inte vill haka tag i min
jag är så fruktansvärt ledsen för allt det här
så fruktansvärt ledsen
tysta löften om kyla och ametisthimlar
en famn utav brännande vithet; ett behov av blåsor
det finns ingen sömn, bara djupa andetag och ett bröst som höjs
honungshår, torr sandpappershud
rösten som inte vill haka tag i min
jag är så fruktansvärt ledsen för allt det här
så fruktansvärt ledsen
17 november 2012
17 november, 2012
Det finns hopp för alla
Om man sitter längst bak i klassrummet smälter man samman med väggen
försvinner liksom in i dammet och genom ihåligheten och sedan fastnar man
Man går runt med en bit vägg hela dagen och ingen märker det
för de är så fruktansvärt upptagna med sig själva (fast det är ju jag med)
En enhet som inte fungerar korrekt
den hostar när man startar den
och spottar ut sig så många felaktiga produkter att det är löjligt
När jag sitter på bussen hem börjar jag bryta av bitarna av vägg
jag låter färgflagor segla på het elementluft för att sedan landa inuti någon annan
De försvinner in och glömmer sig bort och går av på fel station
(Minns ni dagarna då jag inte fastnade i väggar och när jag inte såg genom fönstret utan sjöng tyst
och jag sjöng bara för en person men den personen vill inte längre höra min sjunga
de vill bara se mig då och då och skratta åt saker och låtsas att jag inte är riktig för de har så många andra som är bättre än jag så mycket vackrare så mycket smartare så mycket roligare så mycket mindre ensamma)
Om man sitter längst bak i klassrummet smälter man samman med väggen
försvinner liksom in i dammet och genom ihåligheten och sedan fastnar man
Man går runt med en bit vägg hela dagen och ingen märker det
för de är så fruktansvärt upptagna med sig själva (fast det är ju jag med)
En enhet som inte fungerar korrekt
den hostar när man startar den
och spottar ut sig så många felaktiga produkter att det är löjligt
När jag sitter på bussen hem börjar jag bryta av bitarna av vägg
jag låter färgflagor segla på het elementluft för att sedan landa inuti någon annan
De försvinner in och glömmer sig bort och går av på fel station
(Minns ni dagarna då jag inte fastnade i väggar och när jag inte såg genom fönstret utan sjöng tyst
och jag sjöng bara för en person men den personen vill inte längre höra min sjunga
de vill bara se mig då och då och skratta åt saker och låtsas att jag inte är riktig för de har så många andra som är bättre än jag så mycket vackrare så mycket smartare så mycket roligare så mycket mindre ensamma)
8 november 2012
5-8 november, 2012
Ibland så tycker nog folk att jag är jobbig. Inte högljudd-jobbig, utan stillasittande-väldigt-tyst-jobbig.
De säger att jag är smart. De säger att jag vet saker. Det skulle vara en lögn om jag sa att det inte var sant. Jag är smart, knappast högt över genomsnittet, och jag vet saker. Man föds inte med kunskap. Jag äter kunskap, tar till mig den så ofta jag kan. Bygger på det lilla slottet inom mig. En dag kommer jag att vara i klass med min far och veta allt möjligt. Lite om det mesta.
Ibland tänker jag att nej, egentligen bryr sig ingen om att jag är sådär tyst och sådär jag-lämnar-klassrummet-först. För de gör de inte. Alla är upptagna med sitt, precis som jag.
Ingen märker om du har nya byxor. Ingen får för sig att fråga hur man mår. De säger hej på morgonen och kanske följer en till stationen när dagen är slut. De kanske sitter bredvid dig på naturkunskapen och skrattar lågt åt dina skämt. För så ska det vara.
Ibland undrar jag om de också tänker såhär. Tänker på andra när de sitter hemma och egentligen borde gå och lägga sig för att vara pigga inför idrotten imorgon. Jag undrar verkligen om andra sitter och tänker. Eller om de berättar skämt och läser manga hela tiden.
Jag tror att alla sitter ned och bara tänker ibland.
De säger att jag är smart. De säger att jag vet saker. Det skulle vara en lögn om jag sa att det inte var sant. Jag är smart, knappast högt över genomsnittet, och jag vet saker. Man föds inte med kunskap. Jag äter kunskap, tar till mig den så ofta jag kan. Bygger på det lilla slottet inom mig. En dag kommer jag att vara i klass med min far och veta allt möjligt. Lite om det mesta.
Ibland tänker jag att nej, egentligen bryr sig ingen om att jag är sådär tyst och sådär jag-lämnar-klassrummet-först. För de gör de inte. Alla är upptagna med sitt, precis som jag.
Ingen märker om du har nya byxor. Ingen får för sig att fråga hur man mår. De säger hej på morgonen och kanske följer en till stationen när dagen är slut. De kanske sitter bredvid dig på naturkunskapen och skrattar lågt åt dina skämt. För så ska det vara.
Ibland undrar jag om de också tänker såhär. Tänker på andra när de sitter hemma och egentligen borde gå och lägga sig för att vara pigga inför idrotten imorgon. Jag undrar verkligen om andra sitter och tänker. Eller om de berättar skämt och läser manga hela tiden.
Jag tror att alla sitter ned och bara tänker ibland.
5 november 2012
5 november, 2012
Vill du lära dig att rita ut mina födelsemärken
och räkna fräknar från kind till kind
Lämna avtryck intill käken och smeka bort all synd
Jag vill lyssna och lära känna
bygga på det jag redan vet
Hålla nära, allra kärast, och leva lite till
Du skulle inte bli ett plåster för gamla sår
Du skulle bli första stygnet för nya ärr
och räkna fräknar från kind till kind
Lämna avtryck intill käken och smeka bort all synd
Jag vill lyssna och lära känna
bygga på det jag redan vet
Hålla nära, allra kärast, och leva lite till
Du skulle inte bli ett plåster för gamla sår
Du skulle bli första stygnet för nya ärr
25 oktober 2012
25 oktober, 2012. AVBROTT.
Oh, Maja. You fascinate me. You really, really fascinate me. I've never seen anybody love someone like you love her.Inte jag heller. Och det stör mig. Jag är så ung. Jag vill inte vara sexton och ha ont på grund av en person. Det ska inte fungera såhär.
7 oktober, 2012
Jag vet inte varför jag känner såhär
Begraver mig själv i filtar och smuts
Ingen kommer i alla fall över
Ingen vill i alla fall sova på mitt golv (eller precis bredvid)
Och ingen vill se på mina nya bilder
Begraver mig själv i filtar och smuts
Ingen kommer i alla fall över
Ingen vill i alla fall sova på mitt golv (eller precis bredvid)
Och ingen vill se på mina nya bilder
25 oktober, 2012
Jag är så ensam
Alldeles för ofta tänker jag att jag egentligen är ganska ensam
Att jag inte har någon alls (utöver de jag delar med)
Och det är sant att jag är ytterst ensam
och att de flesta antagligen skulle smulas sönder i min situation
För ensamheten kan vara svår att hantera
Jag ser ingen poäng i vänner
I sommarlovs-sms och filmkvällar
Jag vill bara ha det ändå
------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte riktigt vart jag ska skriva av mig, så jag gör det här. Jag räknar liksom med att rätt personer läser, och om fel personer gör det bryr jag mig inte.
Det var en kort tid som jag hade någon. Efter att under en lång tid av att inte ha någon. Jag hade någon som jag väldigt gärna ville ha och som gjorde sommarlovs-sms och filmkvällar värda besväret. Nu har jag inte det längre och det gör väldigt väldigt ont.
Men ändå inte.
Jag känner mig bedövad. Sådär emotionellt handikappad som jag ibland får för mig att vara.
Idag skrattade jag. Idag försökte jag prata. Idag blev jag genast mycket trött på att skratta och prata och gav upp. Det finns ingen poäng. Då menar jag inte att det inte finns en poäng med att leva. Leva gör jag gärna. Jag menar att det inte finns någon poäng i att skratta åt skämt du egentligen tycker är tråkiga och prata om saker du finner ytterst ointressanta.
Jag vill bara skratta åt hennes skämt och prata om ytterst intressanta saker med henne. Samtidigt så vill jag inte. Samtidigt känns det som att hon skulle prata om sina bättre vänner. Samtidigt känns det som att hon skulle glömma bort att det är henne jag vill veta allt om.
Det känns så hopplöst.
Hur säger man det ens liksom?
Hej jag har inga vänner men vi var ju vänner ett tag och sen så blev det ju sådär dumt så vi kan väl börja om och vara vänner igen?
Jag vet inte vad jag ska göra.
Alldeles för ofta tänker jag att jag egentligen är ganska ensam
Att jag inte har någon alls (utöver de jag delar med)
Och det är sant att jag är ytterst ensam
och att de flesta antagligen skulle smulas sönder i min situation
För ensamheten kan vara svår att hantera
Jag ser ingen poäng i vänner
I sommarlovs-sms och filmkvällar
Jag vill bara ha det ändå
------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte riktigt vart jag ska skriva av mig, så jag gör det här. Jag räknar liksom med att rätt personer läser, och om fel personer gör det bryr jag mig inte.
Det var en kort tid som jag hade någon. Efter att under en lång tid av att inte ha någon. Jag hade någon som jag väldigt gärna ville ha och som gjorde sommarlovs-sms och filmkvällar värda besväret. Nu har jag inte det längre och det gör väldigt väldigt ont.
Men ändå inte.
Jag känner mig bedövad. Sådär emotionellt handikappad som jag ibland får för mig att vara.
Idag skrattade jag. Idag försökte jag prata. Idag blev jag genast mycket trött på att skratta och prata och gav upp. Det finns ingen poäng. Då menar jag inte att det inte finns en poäng med att leva. Leva gör jag gärna. Jag menar att det inte finns någon poäng i att skratta åt skämt du egentligen tycker är tråkiga och prata om saker du finner ytterst ointressanta.
Jag vill bara skratta åt hennes skämt och prata om ytterst intressanta saker med henne. Samtidigt så vill jag inte. Samtidigt känns det som att hon skulle prata om sina bättre vänner. Samtidigt känns det som att hon skulle glömma bort att det är henne jag vill veta allt om.
Det känns så hopplöst.
Hur säger man det ens liksom?
Hej jag har inga vänner men vi var ju vänner ett tag och sen så blev det ju sådär dumt så vi kan väl börja om och vara vänner igen?
Jag vet inte vad jag ska göra.
23 september 2012
23 september, 2012.
och så är man där igen som varje annan dag
och hjärtat pumpar på som varje annan dag
och man trycker en gammal lapp till bröstet som varje annan dag
och du sover hos andra som varje annan dag
och jag skickar ett sms som varje annan dag
och kan inte låta bli att le när jag får ett svar
men så trycker det till precis som det alltid gör
men man glömmer inte att andas precis som man alltid gör
men ändå kvävs man långsamt precis som man alltid gör
men trots detta hänger man kvar precis som man alltid gör
men då trampar de dig på fingrarna precis som de alltid gör
men de låter dig inte falla precis som de alltid gör
att man lyssnar på gamla röster är knappast bra
att tappa bort sig i gamla blogginlägg är knappast bra
att leta upp gamla lappar är knappast bra
att rycka fram gamla känslor är knappast bra
att låta dem pressa i dig all det där gamla är knappast bra
att låtsas luras är knappast bra
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag är där igen som varje annan dag, med hjärtslag och din kantiga handstil, med bilden av dig på någon annans golv inbränd i skallen. Du svarar visserligen på mina sms, och visserligen får de mig att spricka upp alldeles för mycket- öra till öra, rent av. Trots det så gör det ont, det trycker till så hårt att jag tror att jag ska kvävas. Jag kvävs inte, jag glömmer inte att andas, det bara känns det som det. Som att någon håller mig i en lina, vilandes på kanten till ett hav, men de låter mig varken komma upp eller halka ner. Patetiskt nog lyssnar jag på vår gemensamma musik, läser igenom de mest underbara blogginlägg som inte betyder någonting idag. Jag sparar ditt löfte om en kyss för att jag önskar att det fortfarande gällde. Och jag sväljer allt det där helt, låtsas att det gäller. Patetiskt.
och hjärtat pumpar på som varje annan dag
och man trycker en gammal lapp till bröstet som varje annan dag
och du sover hos andra som varje annan dag
och jag skickar ett sms som varje annan dag
och kan inte låta bli att le när jag får ett svar
men så trycker det till precis som det alltid gör
men man glömmer inte att andas precis som man alltid gör
men ändå kvävs man långsamt precis som man alltid gör
men trots detta hänger man kvar precis som man alltid gör
men då trampar de dig på fingrarna precis som de alltid gör
men de låter dig inte falla precis som de alltid gör
att man lyssnar på gamla röster är knappast bra
att tappa bort sig i gamla blogginlägg är knappast bra
att leta upp gamla lappar är knappast bra
att rycka fram gamla känslor är knappast bra
att låta dem pressa i dig all det där gamla är knappast bra
att låtsas luras är knappast bra
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag är där igen som varje annan dag, med hjärtslag och din kantiga handstil, med bilden av dig på någon annans golv inbränd i skallen. Du svarar visserligen på mina sms, och visserligen får de mig att spricka upp alldeles för mycket- öra till öra, rent av. Trots det så gör det ont, det trycker till så hårt att jag tror att jag ska kvävas. Jag kvävs inte, jag glömmer inte att andas, det bara känns det som det. Som att någon håller mig i en lina, vilandes på kanten till ett hav, men de låter mig varken komma upp eller halka ner. Patetiskt nog lyssnar jag på vår gemensamma musik, läser igenom de mest underbara blogginlägg som inte betyder någonting idag. Jag sparar ditt löfte om en kyss för att jag önskar att det fortfarande gällde. Och jag sväljer allt det där helt, låtsas att det gäller. Patetiskt.
16 september 2012
16 september, 2012.
Jag vill inte läsa poesi på gymnasienivå
Skriven på bordskivor och lämnad för mina ögon
Men jag skriver ändå min egna bordspoesi
För att få ögon att blöda
Bob Dylan tar mig längre på vägen
Låter mig droppa bläck som är svår att skrubba bort
Och jag skriver dit
"Förlåt för att jag försvårar ditt jobb"
Jag kryper ihop i mitt skåp
Lyssnar på rösterna utanför och de väntar på sin tur
Om de ändå visste vad jag vet
Då skulle de inte vänta längre, de skulle gå
Springa nerför korridorer och skrika
Att livet trots allt är slut
Och jag skulle skratta och ursäkta mig
För jag hade helt och hållet fel
Och poor Hattie Carroll.
Jag är redan alltför trött.
Skriven på bordskivor och lämnad för mina ögon
Men jag skriver ändå min egna bordspoesi
För att få ögon att blöda
Bob Dylan tar mig längre på vägen
Låter mig droppa bläck som är svår att skrubba bort
Och jag skriver dit
"Förlåt för att jag försvårar ditt jobb"
Jag kryper ihop i mitt skåp
Lyssnar på rösterna utanför och de väntar på sin tur
Om de ändå visste vad jag vet
Då skulle de inte vänta längre, de skulle gå
Springa nerför korridorer och skrika
Att livet trots allt är slut
Och jag skulle skratta och ursäkta mig
För jag hade helt och hållet fel
Och poor Hattie Carroll.
Jag är redan alltför trött.
7 september 2012
7 september, 2012.
Things I want to be
The thrill of sudden expectations
the gory pain at night
Crawls into me
and in its slumber it weeps for a touch from long ago
buried deep inside my rugged ivory
How I wonder if sleeplessness
can be cured by pure destruction
and if death is but a word
If men became the women
and if women became themselves
If I could sleep, if I could dream
I would dream of rain and pretty birds
and glimmering silver stones.
Of all the things I wish to be
a dove, a pigeon tops it all
The swooping wings of angels near
second, you hear me.
The thrill of sudden expectations
the gory pain at night
Crawls into me
and in its slumber it weeps for a touch from long ago
buried deep inside my rugged ivory
How I wonder if sleeplessness
can be cured by pure destruction
and if death is but a word
If men became the women
and if women became themselves
If I could sleep, if I could dream
I would dream of rain and pretty birds
and glimmering silver stones.
Of all the things I wish to be
a dove, a pigeon tops it all
The swooping wings of angels near
second, you hear me.
6 september 2012
6 september, 2012
Hon är vatten i ett hav
jag är instängd i ett glas
droppar sakta över till
hennes varma händer
Vattenskador i en pool
jag kan inget göra
dripp dropp i din famn
bär mig ut till havet
Räddas av ett flyktigt blad
som fångat mina kamrater
För oss ut till den hamn
där vi är mer än droppar vatten
jag är instängd i ett glas
droppar sakta över till
hennes varma händer
Vattenskador i en pool
jag kan inget göra
dripp dropp i din famn
bär mig ut till havet
Räddas av ett flyktigt blad
som fångat mina kamrater
För oss ut till den hamn
där vi är mer än droppar vatten
22 augusti 2012
22 augusti, 2012
OD on Tic Tacs
Dancing alone in your room at five
OD on tic tacs and
swallow shrill cries
Of musical artists destined
to fall in love with you
Dress up early morning, late at night
OD on tic tacs and
paint every thing
Of beauty or death; destined
to sooner or later leave
Alter the room with your thoughts
OD on tic tacs and
try something new
Of lust and so desire, both destined
to forget your words
Nothing good can come out of this
Dancing alone in your room at five
OD on tic tacs and
swallow shrill cries
Of musical artists destined
to fall in love with you
Dress up early morning, late at night
OD on tic tacs and
paint every thing
Of beauty or death; destined
to sooner or later leave
Alter the room with your thoughts
OD on tic tacs and
try something new
Of lust and so desire, both destined
to forget your words
Nothing good can come out of this
19 augusti 2012
19 augusti, 2012.
Gardiner
Glasburksfjärilar intill blommiga gardiner
Och en bokhylla av böcker med böcker i
Pirathjärtat slår hårt och du dansar
Pensel druknar i gult och jag dansar
Olika koppar med olika fat för te och för kaffe
Tre stolar; för dig för mig för en främling
Katten spinner och du valsar
Duken buktar och jag valsar
Glasburksfjärilar intill blommiga gardiner
Och en bokhylla av böcker med böcker i
Pirathjärtat slår hårt och du dansar
Pensel druknar i gult och jag dansar
Olika koppar med olika fat för te och för kaffe
Tre stolar; för dig för mig för en främling
Katten spinner och du valsar
Duken buktar och jag valsar
19 augusti, 2012
Trötta droppar utav sand
mot glasbotten
Jag är bilden av perfektion
och en blomma
Om tusan dagar ber de mig
att vara tyst
Nu så pratar jag
Nu så slutar jag
Nu rinner tiden ut
mot glasbotten
Jag är bilden av perfektion
och en blomma
Om tusan dagar ber de mig
att vara tyst
Nu så pratar jag
Nu så slutar jag
Nu rinner tiden ut
29 maj 2012
29 maj, 2012
Sandromans
Vaknar intill hennes trassliga
hår
Kritvita streck av hud mot svarta
fönster
Och en oskriven sång
Dricker te i blomsterfall
ensam
Slår upp boken på samma sida som förut
Läser raden om och om igen
Ensam
Höjer rösten till skrik för att
öppna
Våra bleka dagar i förtvivlan
glider
kasar, halkar, kanar av glas
Förkastade drömmar och en låda i
plast
Stannar upp, vänder om till
sandromans
Ett ögonblick av ett slut
Vaknar intill hennes trassliga
hår
Kritvita streck av hud mot svarta
fönster
Och en oskriven sång
Dricker te i blomsterfall
ensam
Slår upp boken på samma sida som förut
Läser raden om och om igen
Ensam
Höjer rösten till skrik för att
öppna
Våra bleka dagar i förtvivlan
glider
kasar, halkar, kanar av glas
Förkastade drömmar och en låda i
plast
Stannar upp, vänder om till
sandromans
Ett ögonblick av ett slut
26 maj 2012
26 maj, 2012.
Det ligger en kyrkogård bort
Det är tågresa för dig
till staden vi har
Ska växa i evigheten
Ändras
Älskas
För bara ett år
ska världen bli vår
Hotellet ligger en kyrkogård bort
där vi någon dag ska vila
Sida vid sida
Utan att ändra oss
en
enda
gång
Det är tågresa för dig
till staden vi har
Ska växa i evigheten
Ändras
Älskas
För bara ett år
ska världen bli vår
Hotellet ligger en kyrkogård bort
där vi någon dag ska vila
Sida vid sida
Utan att ändra oss
en
enda
gång
21 maj 2012
21 maj, 2012
Andra maj är himmelriket
Öppnar du Paris för mig darling
Ska vi mata duvor och
lukta på Montmartre
Ska vi skriva bok?
Ha en Paris-era precis som alla dem
vi älskar
Ska vi leva på bröd och bittra
nötter
Kan biblioteket bli vårt andra hem?
Audrey, åker vi dit tillsammans
eller en och en?
Hur ska vi bo och när ska vi sova?
Men Charlie, kom ihåg att du har lovat
att jag aldrig ska sova själv.
Öppnar du Paris för mig darling
Ska vi mata duvor och
lukta på Montmartre
Ska vi skriva bok?
Ha en Paris-era precis som alla dem
vi älskar
Ska vi leva på bröd och bittra
nötter
Kan biblioteket bli vårt andra hem?
Audrey, åker vi dit tillsammans
eller en och en?
Hur ska vi bo och när ska vi sova?
Men Charlie, kom ihåg att du har lovat
att jag aldrig ska sova själv.
21 maj, 2012
Helsingborg
Gator av spindeltråd
Forslar mig ut till
salta havsvindar i
Helsingborg
Berg stiger i kramp
upp om morgonen
Med armarna runt
Helsingborg
Fönster ser till
Danmark i tidigt dis
Vi lyfter återigen
från
Helsingborg
Gator av spindeltråd
Forslar mig ut till
salta havsvindar i
Helsingborg
Berg stiger i kramp
upp om morgonen
Med armarna runt
Helsingborg
Fönster ser till
Danmark i tidigt dis
Vi lyfter återigen
från
Helsingborg
25 mars 2012
25 mars, 2013
Morgonteater
Skymningsdroppar
och bussus
mina fingrar är
tunga
speciellt om morgonen
Filten krälar
över mig
som döden
Det är tidigt
trist
och gyllene
Skymningsdroppar
och bussus
mina fingrar är
tunga
speciellt om morgonen
Filten krälar
över mig
som döden
Det är tidigt
trist
och gyllene
24 mars, 2012
Charlie
Har det gått ett år
eller en evighet
En sekund?
Kommer du någonsin glömma mig
Charlie
Bor jag i dig nu
som du bor i mig
Charlie
Ditt namn står
över världen
helt i tusch
Och jag tror att det är ödet
Charlie
som skrev,
inte vi
Charlie
Om jag reser nu
ska jag resa till dig
till din strand
Eller ska vi i evigheter dela text
Charlie
Bör jag
dö i ovisshet
om ditt ansikte
Charlie?
Har det gått ett år
eller en evighet
En sekund?
Kommer du någonsin glömma mig
Charlie
Bor jag i dig nu
som du bor i mig
Charlie
Ditt namn står
över världen
helt i tusch
Och jag tror att det är ödet
Charlie
som skrev,
inte vi
Charlie
Om jag reser nu
ska jag resa till dig
till din strand
Eller ska vi i evigheter dela text
Charlie
Bör jag
dö i ovisshet
om ditt ansikte
Charlie?
24 mars 2012
23 mars, 2012
Ska du göra det ska du göra det ordentligt
Hennes mattebok är full av bilder. Siffror skrämmer henne lite; de är redan färdiga. Hon vill inte ha ett facit till hands, aldrig någonsin. Ingenting ska vara färdigt när hon börjar! Istället ritar hon. Alltid blyertsstreck, alltid överallt. Helst ska de spridas över hela världen. Kiss my name. Hon vill bli känd för bilder, inte för siffror. För hon vill bli känd. Hon vill nå ut till människor och ge dem någonting de kanske inte kan skapa eller förklara själva. Hon vill vara de hon ser upp till idag.
Det finns ett ord på hennes vägg. Snubbeltråd. Det finns där, inte för att skapa en snubbeltråd, utan för att påminna henne om att akta sig för dem. Nu börjar det.
Dadumdadumdadum t t s s t t s s t t s s. Snöflinga.
Hennes mattebok är full av bilder. Siffror skrämmer henne lite; de är redan färdiga. Hon vill inte ha ett facit till hands, aldrig någonsin. Ingenting ska vara färdigt när hon börjar! Istället ritar hon. Alltid blyertsstreck, alltid överallt. Helst ska de spridas över hela världen. Kiss my name. Hon vill bli känd för bilder, inte för siffror. För hon vill bli känd. Hon vill nå ut till människor och ge dem någonting de kanske inte kan skapa eller förklara själva. Hon vill vara de hon ser upp till idag.
Det finns ett ord på hennes vägg. Snubbeltråd. Det finns där, inte för att skapa en snubbeltråd, utan för att påminna henne om att akta sig för dem. Nu börjar det.
Dadumdadumdadum t t s s t t s s t t s s. Snöflinga.
23 mars 2012
23 mars, 2012
Alice the unicorn
Born
back in the days
when trees were black and
white
With hands of the devil
and one single horn
She was Alice
Alice the unicorn
Mercury
in her veins
and pain in the tears that
slowly falls
from eyes of silver
She was lonely
Lonely as one can be
As the sun goes to bed
and the moon is once again
arisen
The fall opened up
to a world
below
She claims her throne
'cos she's Alice
Alice the unicorn
Born
back in the days
when trees were black and
white
With hands of the devil
and one single horn
She was Alice
Alice the unicorn
Mercury
in her veins
and pain in the tears that
slowly falls
from eyes of silver
She was lonely
Lonely as one can be
As the sun goes to bed
and the moon is once again
arisen
The fall opened up
to a world
below
She claims her throne
'cos she's Alice
Alice the unicorn
20 mars 2012
20 mars, 2012
De är så vanliga och
hon är så arg
Moln vältrar sig över det blåa
asfalten luktar varmt
Ångvält ångvält
Sparka igång mig
För nu är det vår
hon är så arg
Moln vältrar sig över det blåa
asfalten luktar varmt
Ångvält ångvält
Sparka igång mig
För nu är det vår
19 mars 2012
19 mars, 2012
Min dom
Vitarna är väggare än förut
Steg steg steg
och ett hamrande slag mot öppningen
Jag sover under parketten
Jag andas tungt
Iskyla kryper in genom gluggen
Lyfter täcket över mig
Säger godnatt älskling
Stjärnstoft bakom regnmoln
Stadigt väntar jag på min dom
Som ska falla
som yxan mot trädet
Händer av sammet
Håret gjort av aska
Väntar på domen
Vi ska alla falla
Vitarna är väggare än förut
Steg steg steg
och ett hamrande slag mot öppningen
Jag sover under parketten
Jag andas tungt
Iskyla kryper in genom gluggen
Lyfter täcket över mig
Säger godnatt älskling
Stjärnstoft bakom regnmoln
Stadigt väntar jag på min dom
Som ska falla
som yxan mot trädet
Händer av sammet
Håret gjort av aska
Väntar på domen
Vi ska alla falla
13 mars 2012
13 mars, 2012.
Ett hus med ett rum med en säng med en dröm
Kanten grusas sönder
ett oändligt knaster
av tv-apparater som inte stängts av
Jag lutar mig över havet
och väntar på vingar
som kan föra mig till vårt lovade land
där människor sover om dagen
och skriver på natten
Där duvorna pickar upp
alldaglighet
Ett fönster vid gatan
moln näst intill
Jag frigör mig och viskar
"Jag vill inte dö"
Sjukhussängen med banden
står tomt i ett rum
som rasslar av människodrömmar
här togs flera liv
tusentals unga
Hon svalde sin tunga
Han dog i hopp
Jag vilar på britsen med tårar
Sköterskans händer
och nålen av silver
Ett sista andetag,
sedan blir jag lugn
En visa om nya gravstenar sjungs
Och jag, jag somnar om
Kanten grusas sönder
ett oändligt knaster
av tv-apparater som inte stängts av
Jag lutar mig över havet
och väntar på vingar
som kan föra mig till vårt lovade land
där människor sover om dagen
och skriver på natten
Där duvorna pickar upp
alldaglighet
Ett fönster vid gatan
moln näst intill
Jag frigör mig och viskar
"Jag vill inte dö"
Sjukhussängen med banden
står tomt i ett rum
som rasslar av människodrömmar
här togs flera liv
tusentals unga
Hon svalde sin tunga
Han dog i hopp
Jag vilar på britsen med tårar
Sköterskans händer
och nålen av silver
Ett sista andetag,
sedan blir jag lugn
En visa om nya gravstenar sjungs
Och jag, jag somnar om
13 mars, 2012.
Blod droppar från mina händer
från andra våningen till snön
Musiken krossar kvarterets fönster
Boken väger tungt
och jag drömmer mig bort
bipolär och forever alone
En vecka blir ett år
skaver upp gamla sår
biter på naglarna, droppar stearin
Här har du ditt liv
Kanske är jag borderline
antagligen paranoid
Om jag dör aged twenty
vet ni vem som drev mig dit
från andra våningen till snön
Musiken krossar kvarterets fönster
Boken väger tungt
och jag drömmer mig bort
bipolär och forever alone
En vecka blir ett år
skaver upp gamla sår
biter på naglarna, droppar stearin
Här har du ditt liv
Kanske är jag borderline
antagligen paranoid
Om jag dör aged twenty
vet ni vem som drev mig dit
26 februari 2012
26 februari, 2012.
Det är tungt
mitt huvud vinglar,
det går balansgång mellan mina axlar
Schizofren
jag skriver det överallt
som om det är sant
Söndag allaredan
ändlösa veckor tar slut
jag lever kvar
Sorgligt musik
det är vad jag vill skriva
och sjunga
Tills den dag jag dör
ska jag se på stjärnor
och gömma mina demoner
Matti lyssnar inte mer
jag vill ha honom kvar
när C isn't enough
Döda mig idag
mitt huvud vinglar,
det går balansgång mellan mina axlar
Schizofren
jag skriver det överallt
som om det är sant
Söndag allaredan
ändlösa veckor tar slut
jag lever kvar
Sorgligt musik
det är vad jag vill skriva
och sjunga
Tills den dag jag dör
ska jag se på stjärnor
och gömma mina demoner
Matti lyssnar inte mer
jag vill ha honom kvar
när C isn't enough
Döda mig idag
22 februari 2012
22 februari, 2012.
And with that, all boundaries were broken
I want to kiss her
oh so bad
I want her here today
the moment of
hesitation
before I stole her heart
And the moment
that mine fell apart
I want to kiss her
oh so bad
I want her here today
the moment of
hesitation
before I stole her heart
And the moment
that mine fell apart
21 februari 2012
21 februari, 2012.
Standard
du har livsstandard
på ett café i Paris
Väntar på flytande soluppgång
hamrandes bort
musiköverskott
Och tidiga morgonstrålar
du har livsstandard
på ett café i Paris
Väntar på flytande soluppgång
hamrandes bort
musiköverskott
Och tidiga morgonstrålar
20 februari 2012
20 februari, 2012.
Jag spelar upp musik
från förra veckan
Lyssnar på det som flödar
Finns inte mycket mer
när livet är menlöst
Finns inte mycket mer
när livet kort
Men jag spelar upp
ja jag spelar upp
Melodier från din barndom
Men jag spelar åh jag spelar upp
För att minnas det som var
För idag är ingenting att ha
Vi går ner för gatan
Du sparkar på stenar
jag suckar
Tre veckor till
tre veckor till det här är slut
Jag spelar min musik för dig
för att se hur du reagerar
Men jag spelar
ja ja spelar
Melodier från vår tid ihop
Men jag spelar åh jag spelar
för att gå tillbaka, för att allting är grått
från förra veckan
Lyssnar på det som flödar
Finns inte mycket mer
när livet är menlöst
Finns inte mycket mer
när livet kort
Men jag spelar upp
ja jag spelar upp
Melodier från din barndom
Men jag spelar åh jag spelar upp
För att minnas det som var
För idag är ingenting att ha
Vi går ner för gatan
Du sparkar på stenar
jag suckar
Tre veckor till
tre veckor till det här är slut
Jag spelar min musik för dig
för att se hur du reagerar
Men jag spelar
ja ja spelar
Melodier från vår tid ihop
Men jag spelar åh jag spelar
för att gå tillbaka, för att allting är grått
20 februari, 2012.
Jag skriver.
och det är sommardroppar
mot din hud
som väcker mig upp
som reser mig ur sängen,
får mig att andas tungt
och det är andetag ur lungor
av kallnande te
som får mig att se tillbaka
som får mig att längta hem
hur många ord jag än skriver
kommer inga fram till dig
som på andra sidan jorden
skriver tillbaka till mig
och morgonljus
och fågelsång
och hopplöshet
från vår balkong
jag skriver om allt det
du svarar mig att du är lycklig
att du är lycklig
och det är sommardroppar
mot din hud
som väcker mig upp
som reser mig ur sängen,
får mig att andas tungt
och det är andetag ur lungor
av kallnande te
som får mig att se tillbaka
som får mig att längta hem
hur många ord jag än skriver
kommer inga fram till dig
som på andra sidan jorden
skriver tillbaka till mig
och morgonljus
och fågelsång
och hopplöshet
från vår balkong
jag skriver om allt det
du svarar mig att du är lycklig
att du är lycklig
7 februari 2012
6 februari 2012
6 februari, 2012.
Dis över molnen,
täcker stjärnorna
gömmer dem för mig
Hur ska jag kunna sova
med fullmånen ensam?
Istället målar jag mitt sällskap
sätter upp intill min säng
Så länge jag andas vänskap
är jag inte själv.
täcker stjärnorna
gömmer dem för mig
Hur ska jag kunna sova
med fullmånen ensam?
Istället målar jag mitt sällskap
sätter upp intill min säng
Så länge jag andas vänskap
är jag inte själv.
1 februari 2012
31 januari, 2012.
Fjädermoln sträcker sig över himlen. Vinden rycker lekfullt i gardinen men lämnar henne där hon är. Den sista snön lyser vit mot allt det vårgröna. Luften luktar som kalla morgondopp och nytvättat naturhår. Snödroppar vilar i den nyvakna jorden, krokus kan inte vänta på världen längre. Solen lyser vit i allt det blåa. Hennes hår är eld och den fräkniga huden liknar havsskum. Klänningen, gräddvit och nystruken, snor sig om hennes ben när de dansar nerför vägen.
"Det är vår igen och jag undrar hur du mår igen" klottrar jag. Det är snart vår igen. Snart.
"Det är vår igen och jag undrar hur du mår igen" klottrar jag. Det är snart vår igen. Snart.
31 januari 2012
31 januari, 2012.
Brev från England
På köksbordet mellan brödsmulor
Ligger ett kuvert
Trasigt i kanterna efter brevbärarhänder
The Queen i profil,
med en mjuk handstil bredvid
Jag sprättar upp brevet från England
drunknar i runda a:n
Mening på mening,
svar för svar- det är livet på papper
Det är livet i runda a:n
Svarar på brevet från England
Mina bokstäver spretiga är
Jag skäms när jag präntar in hennes namn
För det brev jag skickar är inte långt
och innehållet är tomt
Hon svarar igen,
på bordet den onsdag
ett brev!
från England på randigt papper
På köksbordet mellan brödsmulor
Ligger ett kuvert
Trasigt i kanterna efter brevbärarhänder
The Queen i profil,
med en mjuk handstil bredvid
Jag sprättar upp brevet från England
drunknar i runda a:n
Mening på mening,
svar för svar- det är livet på papper
Det är livet i runda a:n
Svarar på brevet från England
Mina bokstäver spretiga är
Jag skäms när jag präntar in hennes namn
För det brev jag skickar är inte långt
och innehållet är tomt
Hon svarar igen,
på bordet den onsdag
ett brev!
från England på randigt papper
30 januari 2012
30 januari, 2012.
Sömnad
Rader av trådrullar,
färgkoordinerade.
Hon är ett hopplöst fall
Det står det på lappen på sängen
När hon fyller tretti
kommer hon bara vara ett skal
Nålar i askar,
efter längd och glans
Hon lägger dem så försiktigt
som om de var barn
Doktorn pekar och säger
"Hon där är ingenting."
En sömnad,
ytterst elegant,
ligger på bordet.
Genom lager av spets skymtar ett ansikte
Ingenting är ensam
under sin slöja.
Rader av trådrullar,
färgkoordinerade.
Hon är ett hopplöst fall
Det står det på lappen på sängen
När hon fyller tretti
kommer hon bara vara ett skal
Nålar i askar,
efter längd och glans
Hon lägger dem så försiktigt
som om de var barn
Doktorn pekar och säger
"Hon där är ingenting."
En sömnad,
ytterst elegant,
ligger på bordet.
Genom lager av spets skymtar ett ansikte
Ingenting är ensam
under sin slöja.
30 januari, 2012.
Snödropstårar faller tyst
Jag torkar bort ett hjärta från din kind
Visst har vi varit ensamma
Visst har vi varit tysta
Men jag har inte fallit dit
jag står där
Regn faller tystare
än snö för mig
Is torkar snabbare
än gräs för mig
Överklassungarna sitter på vårt golv
och de gråter, åh de gråter
för de vet att de aldrig kommer ha så fint som vi
Snö faller tystast
Dockorna dansar efter din flöjt
Jag torkar bort ett hjärta från din kind
Visst har vi varit ensamma
Visst har vi varit tysta
Men jag har inte fallit dit
jag står där
Regn faller tystare
än snö för mig
Is torkar snabbare
än gräs för mig
Överklassungarna sitter på vårt golv
och de gråter, åh de gråter
för de vet att de aldrig kommer ha så fint som vi
Snö faller tystast
Dockorna dansar efter din flöjt
29 januari 2012
29 januari, 2012.
Strandad
SNUBBELTRÅD
står det på din vägg
konstnär i hjärtat
Döende
du var en solstråle
8 minuter rymd
Sedan fast, spegel mot spegel
Så ljust
Hörde du på radion
om flickans rep
det gick av
Men skallen krossades
Vas
Rättvisa skall komma
om du knäböjer
Din gud
krigshjälte
bar ett barn i famn
i skolbänken
suddades MINNEN ut
Tavlan är blank och fin
skönhet
Blyertsstreck av
silverhjärtan
SNUBBELTRÅD
står det på din vägg
konstnär i hjärtat
Döende
du var en solstråle
8 minuter rymd
Sedan fast, spegel mot spegel
Så ljust
Hörde du på radion
om flickans rep
det gick av
Men skallen krossades
Vas
Rättvisa skall komma
om du knäböjer
Din gud
krigshjälte
bar ett barn i famn
i skolbänken
suddades MINNEN ut
Tavlan är blank och fin
skönhet
Blyertsstreck av
silverhjärtan
28 januari, 2012-29 januari, 2012.
Egentligen, behöver vi godkännas? Kan vi inte vara idioter livet ut, fulla ungdomsår fastän vi är nittio.
Jag snörar av mig mina kängor. I min oändliga fantasi hänger jag upp jackan som egentligen inte finns ännu. Min plan är att konvertera till punkismen. På sitt sätt har jag alltid varit i någon slags gråzon; på gränsen mellan punkare och utstött tonåring.
Utstött är jag väl redan- med mina intressen har man inte vänner! Inte heller med min attityd. Enligt mig själv kan jag tävla med Jack Dee när det kommer till cynism.
Allting är fult. Allting är smutsigt, allting är bakgator och blodstänk. De lägger blommor på din grav. Som om du ser dem. Allting är fult. Luften är rök och skummet på vågorna är död.
Min hand begraver sig i kuddens mjukhet. Tårar, kanske, våld, ja. Det ska vara mörker och hat och fulhet. Det ska inte vara vackert nej nej nej.
Allting är rent. En tallrik aldrig använd. Barn. Vi är oskyldiga i vår existens. Allting som vi byggt upp är ett programfel, vi har inte gjort det med flit. Blommor.
______________________________________________________________________
Hejsan goddag trevligt att ses igen. Jag lyssnade på musik samtidigt som jag skrev andra delen. Jag gillar båda delarna, på olika sätt. Den första är så... medveten. Jag vet vad jag skriver. Den andra är mer snubblande, experimentell liksom. Vissa kanske känner orden, vissa läser dem bara. Jag vill inte att det jag skriver ska vara likadant för alla, det ska bara passa vissa människor. Jag hoppas att vissa människor känner orden precis som jag.
I alla fall. Jag vet inte om ni som läser min blogg har Spotify, så jag gjorde en spellista åt er på ett ställe som heter Grooveshark. Ni hittar den här: RENHET
Jag snörar av mig mina kängor. I min oändliga fantasi hänger jag upp jackan som egentligen inte finns ännu. Min plan är att konvertera till punkismen. På sitt sätt har jag alltid varit i någon slags gråzon; på gränsen mellan punkare och utstött tonåring.
Utstött är jag väl redan- med mina intressen har man inte vänner! Inte heller med min attityd. Enligt mig själv kan jag tävla med Jack Dee när det kommer till cynism.
Allting är fult. Allting är smutsigt, allting är bakgator och blodstänk. De lägger blommor på din grav. Som om du ser dem. Allting är fult. Luften är rök och skummet på vågorna är död.
Min hand begraver sig i kuddens mjukhet. Tårar, kanske, våld, ja. Det ska vara mörker och hat och fulhet. Det ska inte vara vackert nej nej nej.
Allting är rent. En tallrik aldrig använd. Barn. Vi är oskyldiga i vår existens. Allting som vi byggt upp är ett programfel, vi har inte gjort det med flit. Blommor.
______________________________________________________________________
Hejsan goddag trevligt att ses igen. Jag lyssnade på musik samtidigt som jag skrev andra delen. Jag gillar båda delarna, på olika sätt. Den första är så... medveten. Jag vet vad jag skriver. Den andra är mer snubblande, experimentell liksom. Vissa kanske känner orden, vissa läser dem bara. Jag vill inte att det jag skriver ska vara likadant för alla, det ska bara passa vissa människor. Jag hoppas att vissa människor känner orden precis som jag.
I alla fall. Jag vet inte om ni som läser min blogg har Spotify, så jag gjorde en spellista åt er på ett ställe som heter Grooveshark. Ni hittar den här: RENHET
28 januari 2012
28 januari, 2012.
Balans
Ballerina, akrobat
På bussen hem från stan
Balanserar
en akt utan dess like
Läppstiftsfläck och
morgonfågelsång
en tråd av silke
På bussen hem från stan
24 januari 2012
24 januari, 2012.
Nagellacksflisor
Stämmer in i en aldrig sjungen sång
Målar naglarna svarta för döden
Tre minuter,
sjutton steg
Och vi vilar på kanten till himmelriket
Dina läppar är rödast
stryker bort tvivlet från min mun
att vara stark i stormen
är mitt enda hopp
Vi kryper närmare stupet för att höra stenarna falla i evigheter
Nervöst skrapar jag bort det
nagellacket kan betala för oss
Faller, flisa för flisa
Mot en avgrund
Man kan inte betala för livet, och klippan brister
Stämmer in i en aldrig sjungen sång
Målar naglarna svarta för döden
Tre minuter,
sjutton steg
Och vi vilar på kanten till himmelriket
Dina läppar är rödast
stryker bort tvivlet från min mun
att vara stark i stormen
är mitt enda hopp
Vi kryper närmare stupet för att höra stenarna falla i evigheter
Nervöst skrapar jag bort det
nagellacket kan betala för oss
Faller, flisa för flisa
Mot en avgrund
Man kan inte betala för livet, och klippan brister
22 januari 2012
22 januari, 2012
Du är så vanlig
så tråkig
Ändå vill jag ha dig
Gärna
Älskar du mig?
ja du älskar mig
Och allting glittrar
allting är stjärnor
jag var ensam
På månen var jag ensam
Genom tusen år
och regn- åh så mycket regn
Jag har väntat
Nu älskar du mig
Älskar du mig
jag älskar dig
21 januari 2012
21 januari, 2012.
Audrey Hepburn
Fallen ängel,
madonnan utan sitt barn
En staty, krackelerad
Målning i milda färger
och illrött till mun
En modell, en kvinna
slank i svart
aldrig av ögon sedd förr
Fallen ängel,
i nitton år har
Audrey Hepburn vilat
Det gör hon rätt i
Vi behöver alla
vila ut till slut
Fallen ängel,
madonnan utan sitt barn
En staty, krackelerad
Målning i milda färger
och illrött till mun
En modell, en kvinna
slank i svart
aldrig av ögon sedd förr
Fallen ängel,
i nitton år har
Audrey Hepburn vilat
Det gör hon rätt i
Vi behöver alla
vila ut till slut
19 januari 2012
19 januari, 2012.
Musiken flyter
Janis röst river lite
river bort huden från mitt kött
Ryser
Make up your mind
J.J lyfter mig
Högt över taken
Det är torsdag
och jag känner för bluesrock
Janis röst river lite
river bort huden från mitt kött
Ryser
Make up your mind
J.J lyfter mig
Högt över taken
Det är torsdag
och jag känner för bluesrock
18 januari 2012
18 januari, 2012.
Du ska veta
Enkelt går hon på ord
skuttar från komma till punkt
utan att bry sitt lilla huvud
om vad som kommer därimellan
Enkelt går hon på ord
skuttar från komma till punkt
utan att bry sitt lilla huvud
om vad som kommer därimellan
18 januari, 2012
Patriot
De kallar dig patriot
när du bränner andras flagga
De ger dig en guldmedalj
om du dödar för ditt land
De hyllar er som kungar
när ni trampar på andras tro
De sparkar dig ner i graven
när du vägrar vara deras patriot
De kallar dig patriot
när du bränner andras flagga
De ger dig en guldmedalj
om du dödar för ditt land
De hyllar er som kungar
när ni trampar på andras tro
De sparkar dig ner i graven
när du vägrar vara deras patriot
18 januari, 2012- Ha den äran.
"Ridicule is no shame".
Jag ler för mig själv. Klockan är lite över två, jag klottrar och lyssnar på Millions of Dead Cops. Håll igång din punkarsjäl.
Ridicule is no shame.
Jag är sexton snart. Om några timmar. Madeleine var först med att säga "Ha den äran". Först med att säga det på rätt dag.
Snart kommer jag tumla runt i konst. Bild och form i höst. Det känns fint. Fint som i en dröm som har uppfyllts. Det har alltid- ALLTID- varit min största dröm; att bli konstnär. Nu får jag rätt för första gången.
Det känns otroligt fint.
Jag ler för mig själv. Klockan är lite över två, jag klottrar och lyssnar på Millions of Dead Cops. Håll igång din punkarsjäl.
Ridicule is no shame.
Jag är sexton snart. Om några timmar. Madeleine var först med att säga "Ha den äran". Först med att säga det på rätt dag.
Snart kommer jag tumla runt i konst. Bild och form i höst. Det känns fint. Fint som i en dröm som har uppfyllts. Det har alltid- ALLTID- varit min största dröm; att bli konstnär. Nu får jag rätt för första gången.
Det känns otroligt fint.
17 januari 2012
17 januari, 2012.
Minuter faller som vattendroppar
jag har nått en ålder jag inte trodde fanns
bortom sinneslöshet
ligger medvetande
Jag har aldrig varit såhär vaken i hela mitt liv
men inte heller så utmattad
Bussen åker förbi
Tom på allt utom ljuset
Det är natt men jag är hopplöst trollbunden till vakenheten
Försöker blunda
Jag har nått en underlig ålder
Min kropp i en gammal själ, min själ i en ung tanke
Det skrämmer mig något otroligt
att vara ung, men gammal
Ta mig inte på orden!
Ta mig på innehållet.
jag har nått en ålder jag inte trodde fanns
bortom sinneslöshet
ligger medvetande
Jag har aldrig varit såhär vaken i hela mitt liv
men inte heller så utmattad
Bussen åker förbi
Tom på allt utom ljuset
Det är natt men jag är hopplöst trollbunden till vakenheten
Försöker blunda
Jag har nått en underlig ålder
Min kropp i en gammal själ, min själ i en ung tanke
Det skrämmer mig något otroligt
att vara ung, men gammal
Ta mig inte på orden!
Ta mig på innehållet.
12 januari 2012
12 januari, 2012.
River i min hals
efter ordet jag glömde att säga
efter minnet jag glömde att minnas
och sanningen, den svider
Som citron, som salt i såren
Klockan ringer
Jag släpar mig upp
Bryter lögnarbenet på vägen
efter ordet jag glömde att säga
efter minnet jag glömde att minnas
och sanningen, den svider
Som citron, som salt i såren
Klockan ringer
Jag släpar mig upp
Bryter lögnarbenet på vägen
9 januari 2012
9 januari, 2012
Min tanke är inte gammal nog
enligt far och mor
Och mina drömmar kan jämföras med sand
Ensam, så har jag alltid vandrat,
genom glödlampsflimmer och betong
Ingenting kan jag göra,
min talang är att inte bry mig
Jag kallas intelligent
och det är väl därför jag aldrig ler
(aldrig på riktigt)
Min trötta själ vill sluta sörpla snabbkaffe
och se utsidan av glaset
En snigel vill rusa som en gepard,
en kung vill leva på gatan
Jag vill se någonting mer
Låt mig få leva utan stopp,
utan hinder
Fåglar kanske har sina vingar att färdas på
men jag har fötter
Mina skor är tunga men vackra
mina ben tjocka men starka
Men hur ska jag kunna gå när jag inte vet hur?
Kan ingen lyfta mig ur skalet
Demonstrera en promenad genom livet
visa en karriär och hålla upp en ambition
Forever young spelas på radion
och jag vet att jag aldrig har varit ung
Framgångsrik
med hjälp av mord av drömmar och politiska lögner
Ska jag behöva sitta här länge till?
Om femton år kommer jag inte minnas Det
men just nu minns jag Det
Och just nu vill jag göra Det
Inte ens döden kan stoppa mig
och mina drömmar
enligt far och mor
Och mina drömmar kan jämföras med sand
Ensam, så har jag alltid vandrat,
genom glödlampsflimmer och betong
Ingenting kan jag göra,
min talang är att inte bry mig
Jag kallas intelligent
och det är väl därför jag aldrig ler
(aldrig på riktigt)
Min trötta själ vill sluta sörpla snabbkaffe
och se utsidan av glaset
En snigel vill rusa som en gepard,
en kung vill leva på gatan
Jag vill se någonting mer
Låt mig få leva utan stopp,
utan hinder
Fåglar kanske har sina vingar att färdas på
men jag har fötter
Mina skor är tunga men vackra
mina ben tjocka men starka
Men hur ska jag kunna gå när jag inte vet hur?
Kan ingen lyfta mig ur skalet
Demonstrera en promenad genom livet
visa en karriär och hålla upp en ambition
Forever young spelas på radion
och jag vet att jag aldrig har varit ung
Framgångsrik
med hjälp av mord av drömmar och politiska lögner
Ska jag behöva sitta här länge till?
Om femton år kommer jag inte minnas Det
men just nu minns jag Det
Och just nu vill jag göra Det
Inte ens döden kan stoppa mig
och mina drömmar
7 januari 2012
7 januari, 2012.
Drömmardotter
Martha såg efter om hon fått med sig allting för fjärde gången. För fjärde gången tvekade hon med handen på fotot men lät det stå kvar på byrån. Om hon tog med det skulle hon gå tillbaka direkt.
"Klick, klick ditt liv ligger nu i en resväska", viskade hon till sig själv. Cecilia rörde sig, antagligen djupt inne i sin drömvärld. Martha snörade på sig skorna och tog på sig jackan.
"Det här är sista gången jag får känna den här hemmadoften", tänkte hon, såg sig omkring. Det skulle bli ensamt, men det var det bästa hon kunde göra. För Cecilias skull.
London låg tyst framför hennes ostadiga fötter. Liverpool station låg bara några kvarter bort. Snart skulle hon vara på väg bort från hela sitt liv, för att glömma allting och dö i tystnad.
Tågstationen välkomnade henne med flimrande lysrör och en trött vakt som hälsade med en slö nick. Golvet var vått efter städarens maskin. En grupp fulla ungdomar drog högljutt skämt på en annan perrong. En uteliggare smekte sin hunds päls i sömnen och mumlade om hur han frös om fingrarna. Martha tog av sig kappan och la den över mannens magra kropp.
Hon slog sig ner på en av bänkarna och slöt ögonen. Hon var sjuk. Hon skulle dö. Hon kunde inte bli sentimental nu.
Cecilia öppnade ögonen i samma stund som gatlyktorna släktes. Sängen kändes ovanligt stor och rummet ovanligt tomt. Suset av trafiken var det enda som hördes. Långsamt gick det upp för den nyvakna att hon var ensam.
6 januari 2012
Till Syd Barret (6 januari, 2012)
En rastlös själ
på en resa- plats till plats
En mänsklig explosion
skönhet på burk
Fortsätt briljera din galna diamant
Du är oslipad
ändå perfekt
Vi avgudar dig
Så vacker
Så klar
Men tom, åh så tom
Fortsätt briljera du galna diamant
Du var mer än en människa
Du var allt
Du fick inte plats på jorden
Shine on you crazy diamond
Du sken starkare än solen
Shine on you crazy diamond
Vi älskar dig.
28 december, 2011.
Visst fan är jag ateist
men jag fortsätter läsa
Att uppskatta en bra bok
kräver inte tron på den
men jag fortsätter läsa
Att uppskatta en bra bok
kräver inte tron på den
28 december, 2011.
När jag ramlar nästa gång
Blödde näsblodhäromveckan
och inte av ett slag
Jag ramlar så ofta
på det jag säger
(på det jag gör)
Det är inte med flit, inte alls
Min mun är bara ovanligt
stor
Nästa gång jag ramlar
ge mig en madrass
En ursäkt att lugnt falla på
Blödde kroppsblod
häromveckan
bara av min dumhet
(det är ditt fel du var så snäll och nu är du så sårad)
Förlåt att jag ens frågade
Du behöver inte älska mig
Ge mig en madrass
En ursäkt att falla på
det är jobbigt att prata
21 december, 2011.
Ström
Elektricitet drar utden kraft du ville behålla
(Som ett barn drömmer
om natten
Drömmer jag om dan)
Elektricitet får mig att ticka
snabbare
hårdare
högre
än den bomb som snart
kommer släppas sprängas döda
Kanske vaknar jag
med hon den där bredvid mig
Kanske vaknar jag
För att märka att mina böner
har besvarats
(Honey I want you)
Elektricitet blixtar
ångmoln
mellan oss
Vi är eld jord luft vatten
Vi är atomer
Miljarder atomer plus miljarder atomer
som nu dansar av glädje
26 oktober, 2010.
"Jag har varit kär men där jag är finns inget hjärta att ge bort"
Jag känner mig varm i hjärtatÄnnu en dag har gått
Med han nära
Ett finger mot en sträng
En gitarr
Dock ingen gitarrpojke
Bara musik
William
William, It was really nothing
Dock ingen William
Kanske en Nami
Kanske en Alex
Kanske en Haruki
Kanske en Douglas
Kanske en Hector
Ett finger mot en tangent
Ett piano
Ett klaviatur
Dock ingen pianoflicka
Inte längre
Inte idag
Eller jo. Kanske sen.
27 december, 2011.
Det är punk, twat.
Kära nånvi har närt en rebell
Vad ska vi göra
Sänd henne till rehab
Där hon får lära sig att älska
och stå upp för sitt fosterland
Sänd henne till skolan
Där hon hjärntvättas till att tro
på allt som sägs
Dra av henne kläderna
Så att det enda som finns
är hjärnan och huden
Fråga henne om hon är hav eller pöl
Stolt ställer hon sig upp
och säger
JAG ÄR ANARKIST JAG ÄR FEMINIST
NI KAN INTE STOPPA MIG
Och faller sedan tillbaka
Om jag var du skulle jag vara stolt
Över att ha mig som dotter
(men det är du ju, punkpappa)
27 december, 2011.
Roddbåt
Ror över silkesdammar drömmarmed himlen under oss
vi drunknar i luft
mina kängor lämnar hål i atmosfären
när vi vandrar genom universums ingenting
Ingen vet vad universum består av
28 december, 2011.
Det regnar över en stad
Det regnar över en stadVattnet rinner av taken
som barndomskänslor
Alla droppar tillsammans
blir alla människor
Åh vad de gråter över sina
tragiska liv
Det är självklart att de gråter
Det regnar över en stad
Jag är den enda ute
28 december, 2011.
Achtung!
SER DU SOLEN GÅ UPP
Hör du henne?
vimpelvimpelvimpelhatt
Vi följer alla de som säger
att de vet
Men vem som helst vet
jag vet
de bränner böcker
läste du om det?
De bränner
Shakespeare Bibeln Mumin i samma eld
Kan du stå på tå
Kan du skriva
Kan du sjunga
Vi ramlar över våra klackar
Klagar och klagar
tills vi dör
SER DU SOLEN GÅ UPP
så kan du fortfarande andas
SER DU SOLEN GÅ UPP
Hör du henne?
vimpelvimpelvimpelhatt
Vi följer alla de som säger
att de vet
Men vem som helst vet
jag vet
de bränner böcker
läste du om det?
De bränner
Shakespeare Bibeln Mumin i samma eld
Kan du stå på tå
Kan du skriva
Kan du sjunga
Vi ramlar över våra klackar
Klagar och klagar
tills vi dör
SER DU SOLEN GÅ UPP
så kan du fortfarande andas
5 januari 2012
Avbrott (5 januari, 2012.)
Exploderar över staden
Fyverkerier i mitt huvud
Men det värker inte
Rusar över stenar
Händerna mot den jag älskar
Stannar inte, stannar aldrig
Ett lyckorus
Ett hastigt avbrott
Min värld är den vackraste
världen
29 december, 2011.
Gör det för mig
Jag vaknar från en dröm
där du dog
Är det rättvist nej det är inte rättvist
Jag drömmer om
döden
Du drömmer om regn
Vi kan träffas
Träffas på mitten, i Frankrike
eller ekvatorn
Det spelar ingen roll
Om du gör det för mig
blir jag glad
Du vet mitt namn
Eller hur? Ropa det då.
Jag vaknar från en dröm
där du dog
Är det rättvist nej det är inte rättvist
Jag drömmer om
döden
Du drömmer om regn
Vi kan träffas
Träffas på mitten, i Frankrike
eller ekvatorn
Det spelar ingen roll
Om du gör det för mig
blir jag glad
Du vet mitt namn
Eller hur? Ropa det då.
5 januari, 2012.
Slits mellan konst och verklighet
i hopp om att få leva
drömmen
Envis, ändå tvekande
står jag och väger
Sinnet eller bilden?
Får jag skriva,
får jag måla,
får jag leva mig själv?
Det är jag
min fot kan krossa allt
eller gå förbi
Hur vet jag vilken fot jag ska sätta ner?
Hejhej kära läsare! Jag ska välja gymnasium nu i vår och är väldigt osäker- gå till en vanlig skola eller till en där jag kan måla och skapa obehindrat? Carpe diem, tänker jag, och väljer det estetiska programmet. Just nu vill jag leva ut genom min kreativitet! Dock är min framtid osäker.
Men framtiden då..., tänker jag, och väljer den vanliga skolan med sam-beteende. Jag måste ju tänka på min framtid! Och nu är den säker.
Jag bryr mig inte så mycket om människorna jag omger mig med, jag kommer kasta bort dem när de tre åren är över hur intelligenta de än är, jag bryr mig om min själv.
Det är jobbigt.
i hopp om att få leva
drömmen
Envis, ändå tvekande
står jag och väger
Sinnet eller bilden?
Får jag skriva,
får jag måla,
får jag leva mig själv?
Det är jag
min fot kan krossa allt
eller gå förbi
Hur vet jag vilken fot jag ska sätta ner?
Hejhej kära läsare! Jag ska välja gymnasium nu i vår och är väldigt osäker- gå till en vanlig skola eller till en där jag kan måla och skapa obehindrat? Carpe diem, tänker jag, och väljer det estetiska programmet. Just nu vill jag leva ut genom min kreativitet! Dock är min framtid osäker.
Men framtiden då..., tänker jag, och väljer den vanliga skolan med sam-beteende. Jag måste ju tänka på min framtid! Och nu är den säker.
Jag bryr mig inte så mycket om människorna jag omger mig med, jag kommer kasta bort dem när de tre åren är över hur intelligenta de än är, jag bryr mig om min själv.
Det är jobbigt.
4 januari 2012
4 januari, 2012.
Stenkrossare
Dina tänder vassare än vargens
Din tunga snabbare än ormens
Dina ben starkare än tigerns
Din lögn tyngre än jorden
Ändå styr du världen
med utsträckt hand
Fyller människan med skräck
För rädsla gör människor lydiga
Du svär
på din gud, på din mor, på din far
För lögnen skadar dem inte
Musiken du skapar
är avskyvärd
Men du vägrar att höra
Dina tänder vassare än vargens
Din tunga snabbare än ormens
Dina ben starkare än tigerns
Din lögn tyngre än jorden
Ändå styr du världen
med utsträckt hand
Fyller människan med skräck
För rädsla gör människor lydiga
Du svär
på din gud, på din mor, på din far
För lögnen skadar dem inte
Musiken du skapar
är avskyvärd
Men du vägrar att höra
Min dröm finns inte längre kvar
den är aska efter brand
Det land jag en gång ville ha
Är förstört
av rika, giriga
Mitt hopp är krossat
Mitt hjärta lika så
Ditt land nu hoppas
att en stenkrossare kommer
för
ditt
hjärta
3 november, 2011.
En skata och en flicka och en flicka och en skata och en skata och en flicka och ett liv och sen en död och en flicka och en skata en flicka en skata
En gång bodde det en flicka i ett hus och på ett annat hus bodde det en skata. Ibland brukade de se på varandra, hon ut genom fönstret skatan in genom det.
Flickan var mycket ensam, men trots det nöjd. Vad skulle hon med vänner till när hon hade sig själv, musik, böcker och en skata? För att leva behöver man inte mer än så, sade hon om någon frågade.
Även skatan var ensam där hon satt och beundrade världen. Hennes vingar var trötta, skatan skulle aldrig flyga igen. Det blir så när man är nyfiken och vill flyga över hela världen men hela världen är så stor och en skata är så liten.
De såg på varandra varje dag; flickan log smått när hon såg sin väninna skutta omkring på taket och skatan kraxade förnöjt när hon såg sin väninna dyka upp i fönstret. Det var en perfekt vänskap, om man ens kan kalla det vänskap.
Det hade gått många år sedan de först träffades och deras tysta samtal blev bara djupare och djupare. Skatan berättade om sin dumdristighet och om hur hon numera var fången i sig själv bara för att hon var lite nyfiken på världen. Flickan berättade om böcker hon läst, citerade de stora och de små författarna.
De drömde alla drömmer men de drömde mest. De sa att visst ska vi alltid vara tillsammans. Men.
Båda två visste att en dag skulle skatan inte vara där och då skulle flickan också försvinna. De var inte två de var en.
En dag kom. Flickan klev ur sängen med en krampaktig känsla i hela magen, i hela kroppen. Persinnen rasslade när den gled upp mellan glasrutorna. Solens första strålar slog inte emot skatans vackra siluett, utan kastade sig direkt mot husväggen.
Skatan var inte där och flickan ville inte vara där. Hon kröp ihop på golvet med hjärtat i sin hand och slutade andas bara sådär. Skatan var inte där flickan var inte där.
Ett mjukt vingslag väckte hela jorden, hela universum ur sin sömn. En skata, praktfull och mäktig, reste sig över husen. Visserligen slog dess lilla hjärta inte längre sina tickande slag och inte heller såg dess ögon men den flög. Den simmade genom luften dansade med en annan själ de var inte två de var en.
Jag har sett dem dansa det har jag. En morgon, när mina ögon blinkade ovanligt länge, väntade jag vid mitt fönster på soluppgången och då. Då när solen sträckte ut sina gyllene armar så såg jag dem simma jag såg dem dansa. Det var två skator två skator som virvlade runt varandra och den ena var inte en skata det var en flicka jag såg det i hennes skugga den var större än en skatas det var en människas. De var så vackra så graciösa och passionerade i sin dans. De var inte två de var en.
12 december, 2011.
Händer händer klockor slår
Och klockor slår
över de drömmar
som har krossats och de som har byggts upp
Tusen händer som
famlar
efter ljus i ett mörker-glömt
Jag sitter inte ensam längre
ännu inte nöjd
För klockorna
de fortsätter slå
över ett borttappat hopp
Om att segla
Om att tala
med någon som mig själv
Där kvinnor
och män inte är de är ingenting
Jag vill drömma
mig bort till en plats
Där månen spelar dag och natt
Människor håller sig till sig själv
De sitter i sina fönster
och sjunger
de sjunger för en ständig natt
i ensamhet
i kreativitet
Och, visst, klockor slår,
över krossade drömmar
Och, visst, jag sitter kvar
Men i landet av Ingenting
lever jag
Och klockor slår
över de drömmar
som har krossats och de som har byggts upp
Tusen händer som
famlar
efter ljus i ett mörker-glömt
Jag sitter inte ensam längre
ännu inte nöjd
För klockorna
de fortsätter slå
över ett borttappat hopp
Om att segla
Om att tala
med någon som mig själv
Där kvinnor
och män inte är de är ingenting
Jag vill drömma
mig bort till en plats
Där månen spelar dag och natt
Människor håller sig till sig själv
De sitter i sina fönster
och sjunger
de sjunger för en ständig natt
i ensamhet
i kreativitet
Och, visst, klockor slår,
över krossade drömmar
Och, visst, jag sitter kvar
Men i landet av Ingenting
lever jag
15 maj, 2011.
Jag önskar mig ett paraply
Jag önskar mig ett paraply
Som Mary Poppins har
jag skulle sluta famla, svamla, prata om mig själv
Och glida bort mot solens måne
Är jag ens värdig
att hålla en hand
När jag inte kan hålla mig samman?
Du sitter där borta
Mina fingrar kladdar bläck
Rör dig tio millimeter
fyll igen nu nu nu
Jag önskar mig ett paraply
Som Mary Poppins har
jag skulle sluta famla, svamla, prata om mig själv
Och glida bort mot solens måne
Är jag ens värdig
att hålla en hand
När jag inte kan hålla mig samman?
Du sitter där borta
Mina fingrar kladdar bläck
Rör dig tio millimeter
fyll igen nu nu nu
3 oktober, 2011.
Jag vill ha lite ljus på spetsen av min tunga
Vi sitter redan med en kniv i hjärtat, väntar och säger om och om igen: "Ska vi inte dö snart?".Och visst kommer den dagen. Vänta bara lite till.
Ibland när vi vågar resa oss upp och nudda de rödbruna trädstammarna inser vi att det egentligen inte spelar någon roll, för vi föddes med kniven i hjärtat och den har suttit där, dragit droppe efter droppe med blod ur våra kroppar. Vi gråter en skvätt, sedan går vi hem igen.
Jag tror att vi är rädda. Vi är skrämda av det faktum att vi är dumma, så dumma att vi inte bryr oss. För visst borde vi bry oss! Det är ju trots allt våra liv som står på spel!
14 maj, 2011.
MAMMA SNÄLLA HÅLL MITT HJÄRTA STILL
MAMMA SNÄLLA HÅLL MITT HJÄRTA STILL
DET FALLER ÖVER KANTERNA AV ÄVENTYRETS SVETT
PÅ MÅNEN PÅ SOLEN KRAMPAR VÅRA MUSKLER
OCH MAMMA VIRAR repet HÅRDARE OM
SLUTA VÄLTA PÅ MÅNEN PÅ SOLEN
FÖR MIN LIVSLINJE ÄR OMÖJLIGT KORT
PÅ SOLEN PÅ MÅNEN PÅ MÅNEN PÅ SOLEN
MAMMA SNÄLLA SLÄPP MITT HJÄRTA FRITT
MAMMA SNÄLLA HÅLL MITT HJÄRTA STILL
DET FALLER ÖVER KANTERNA AV ÄVENTYRETS SVETT
PÅ MÅNEN PÅ SOLEN KRAMPAR VÅRA MUSKLER
OCH MAMMA VIRAR repet HÅRDARE OM
SLUTA VÄLTA PÅ MÅNEN PÅ SOLEN
FÖR MIN LIVSLINJE ÄR OMÖJLIGT KORT
PÅ SOLEN PÅ MÅNEN PÅ MÅNEN PÅ SOLEN
MAMMA SNÄLLA SLÄPP MITT HJÄRTA FRITT
8 april, 2011.
Jag ska bara säga
Jag ville bara säga
innan solen smälter till jord
Att inte ens mörker
kan dämpa min lycka
För den kommande morgonen
När jag vaknar
kommer ditt ansikte vila intill mitt
Och dina kläder kommer nöta golvet
I mitt rum
Solen kommer leka i ditt hår
tillsammans med mina fingrar
Jag önskar att jag kunde säga
att när solen smälter till himmel
Kommer jag andas din lukt
(men det kan jag inte)
Jag ville bara säga
innan solen smälter till jord
Att inte ens mörker
kan dämpa min lycka
För den kommande morgonen
När jag vaknar
kommer ditt ansikte vila intill mitt
Och dina kläder kommer nöta golvet
I mitt rum
Solen kommer leka i ditt hår
tillsammans med mina fingrar
Jag önskar att jag kunde säga
att när solen smälter till himmel
Kommer jag andas din lukt
(men det kan jag inte)
7 april, 2011.
KAN JAG INTE BARA FÅ falla IFRED?
skymningsljus i morgondis
Är en sång som stenar skrev
rispa Rispa rista in
Trötta namn i träd av knoppar
som kan hålla
sanningar i minus år
Men när bäcken slår
faller maskrosorna ändå tillbaka
i fåglarnas bon ligger Klockor
i månens skärm vilar TYSTNAD
i SANNING såsom luftluftluftviandas
nyckelpigsprickar på naken hand
För att boksidor inte kan hålla svaret på allt
Då sköter elefanter och toffeloner
Rabatten om blommor om frön om dofter
För att dansa i skymningsljus och
förgätmigejtår krävs en stenarnas sång
av FÅNGENSKAP
i
ord
skymningsljus i morgondis
Är en sång som stenar skrev
rispa Rispa rista in
Trötta namn i träd av knoppar
som kan hålla
sanningar i minus år
Men när bäcken slår
faller maskrosorna ändå tillbaka
i fåglarnas bon ligger Klockor
i månens skärm vilar TYSTNAD
i SANNING såsom luftluftluftviandas
nyckelpigsprickar på naken hand
För att boksidor inte kan hålla svaret på allt
Då sköter elefanter och toffeloner
Rabatten om blommor om frön om dofter
För att dansa i skymningsljus och
förgätmigejtår krävs en stenarnas sång
av FÅNGENSKAP
i
ord
2 januari 2012
1 oktober, 2011.
Jag är kär åh vad jag är kär
Snälla förlåt mig för att jag är så dum som hatar mänskligheten.
Du förstår, alla är tomma, de är övergivna skal av lekande barn.
Jag vet inte än, men kanske du är detsamma. Bara ett torrt minne av Förut.
Men du är älskad. Du är mycket älskad, och utan dig finns ingenting.
Jag vet inte om jag Älskar, men jag vet att jag behöver din andedräkt mot min kind när vi ser på film.
Du kanske glömmer mig, det är vad jag hoppas på. Jag kanske glömmer dig, fast jag inte vill.
Du kanske inte förstår vad livet är för mig. Det är tomhet och frihet och sorg.
För dig är det att leva och leva och leva tills du dör. Jag vill bara slippa det hela.
Och du är älskad. Mycket älskad, framförallt av mig. Åh vad jag önskar att ingen annan älskar dig.
Snälla förlåt mig för att jag är så dum som hatar mänskligheten.
Du förstår, alla är tomma, de är övergivna skal av lekande barn.
Jag vet inte än, men kanske du är detsamma. Bara ett torrt minne av Förut.
Men du är älskad. Du är mycket älskad, och utan dig finns ingenting.
Jag vet inte om jag Älskar, men jag vet att jag behöver din andedräkt mot min kind när vi ser på film.
Du kanske glömmer mig, det är vad jag hoppas på. Jag kanske glömmer dig, fast jag inte vill.
Du kanske inte förstår vad livet är för mig. Det är tomhet och frihet och sorg.
För dig är det att leva och leva och leva tills du dör. Jag vill bara slippa det hela.
Och du är älskad. Mycket älskad, framförallt av mig. Åh vad jag önskar att ingen annan älskar dig.
3 januari, 2011.
en kort om elefanttorn
metall i Paris
Sväljer jord och gräs
bygg era ståltorn
så bygger jag elefanttorn
metall i Paris
Sväljer jord och gräs
bygg era ståltorn
så bygger jag elefanttorn
3 januari, 2011.
Tre bitar av Ingenting
Smaken av tomhet i rummen
Välter mig till golvets knak
Där helvetet sakta brinner igenom
Bygg broar mellan våningsängar
Plocka kronblad från vissna rosor
Ge mig tre bitar av ingenting
Knyt ett snöre runt
I silkespapper gömmer du mig
Nu saknas någonting igen
Slår till mig för avloppens skull
Där himmelens kärlek stänger om sig
Riv murar mellan döda gravstenar
Plocka fjädrar från duvans rygg
Ge mig tre bitar av ingenting
Knyt ett snöre runt
Hårt
I silkespapper slår du in mig
För att du vill slippa
Ge mig tre bitar av ingenting
Knyt dina band eller klipp dem
Hårt, kort
I silkespapper gömde du mig
För att drömmen finns kvar
Under nattens mummel
Du ger mig tre bitar av ingenting
av ingenting
Smaken av tomhet i rummen
Välter mig till golvets knak
Där helvetet sakta brinner igenom
Bygg broar mellan våningsängar
Plocka kronblad från vissna rosor
Ge mig tre bitar av ingenting
Knyt ett snöre runt
I silkespapper gömmer du mig
Nu saknas någonting igen
Slår till mig för avloppens skull
Där himmelens kärlek stänger om sig
Riv murar mellan döda gravstenar
Plocka fjädrar från duvans rygg
Ge mig tre bitar av ingenting
Knyt ett snöre runt
Hårt
I silkespapper slår du in mig
För att du vill slippa
Ge mig tre bitar av ingenting
Knyt dina band eller klipp dem
Hårt, kort
I silkespapper gömde du mig
För att drömmen finns kvar
Under nattens mummel
Du ger mig tre bitar av ingenting
av ingenting
10 januari, 2011.
Någon gång
någon gång vill jag också vara vacker
imorgon kanske
eller om fyra år
någon gång vill jag också vara svartvit
som på ett gammalt fotografi
som bär på hemligheter
någon gång vill jag också sjunga
som näktergalen utanför
fri, inte fången i en bur
någon gång vill jag också vara vacker
imorgon kanske
eller om fyra år
någon gång vill jag också vara svartvit
som på ett gammalt fotografi
som bär på hemligheter
någon gång vill jag också sjunga
som näktergalen utanför
fri, inte fången i en bur
17 december, 2011.
Hon sjunger för mig, en sång om brustna hjärtan och plötslig död. När man tänker efter är det hur vår historia kommer sluta. Marthas korta hår kommer om ett år inte längre kittla min hals när vi ska sova, och doften av te kommer inte väcka mig.
Jag nuddar vid hennes kind, räknar ljusbruna fräknar och kysser den spetsiga näsan.
"Martha”, säger jag med hakan i hennes ljusa hår.
"Mm?"
"Jag önskar att vi var fjärilar istället. Tre sommardagar tillsammans med dig skulle vara bättre och fylla mig med mer lycka än femtio helt vanliga år."
"Keats sa det. Han dog som tjugofemåring”, Martha ändrar mitt grepp lite så att hon kan krama mig ännu hårdare "Jag är tjugofyra."
Tanken på att hon skulle försvinna gör mig illamående. Hon ger aldrig upp, inte ens när poliser slog ner henne med sina batonger, inte ens när hennes egna föräldrar vänt ryggen till. Hon är stark, rakt igenom.
"Jag älskar dig så mycket”, viskar jag, bara för att upptäcka att hon redan somnat. Aningen besviket drar jag handen genom hennes hår, istället för att vänta på hennes svar, och snuddar vid de där läpparna som snart aldrig kommer kunna tala mer.
Jag nuddar vid hennes kind, räknar ljusbruna fräknar och kysser den spetsiga näsan.
"Martha”, säger jag med hakan i hennes ljusa hår.
"Mm?"
"Jag önskar att vi var fjärilar istället. Tre sommardagar tillsammans med dig skulle vara bättre och fylla mig med mer lycka än femtio helt vanliga år."
"Keats sa det. Han dog som tjugofemåring”, Martha ändrar mitt grepp lite så att hon kan krama mig ännu hårdare "Jag är tjugofyra."
Tanken på att hon skulle försvinna gör mig illamående. Hon ger aldrig upp, inte ens när poliser slog ner henne med sina batonger, inte ens när hennes egna föräldrar vänt ryggen till. Hon är stark, rakt igenom.
"Jag älskar dig så mycket”, viskar jag, bara för att upptäcka att hon redan somnat. Aningen besviket drar jag handen genom hennes hår, istället för att vänta på hennes svar, och snuddar vid de där läpparna som snart aldrig kommer kunna tala mer.
1 januari 2012
18 december, 2010.
Viskade ett minne
Jag har viskat tre minnen in i din hemlighet
Men du verkar ha tappat bort dem
Vill du inte längre höra mig
När jag stilla sjunger för dig?
Saxofontonerna dör bort
Bland pianoklink
Du har funnit nya människor att älska
Jag har viskat tre minnen in i din hemlighet
Men du verkar ha tappat bort dem
Vill du inte längre höra mig
När jag stilla sjunger för dig?
Saxofontonerna dör bort
Bland pianoklink
Du har funnit nya människor att älska
1 oktober, 2011.
Du är min
Flera dagar
många veckor,
månader
Kanske år
Såg jag på din nackes tunna hår
Tänkte
Henne ska jag ta
och lära nytt
Hon är inte vanlig
(Bara lite)
och hon är jag
Jag tror att jag blev kär
Fast inte direkt
I dina händer
I dina ögon
I dina långa ben
blev jag kär
Sedan nuddade jag
din insida
Rörde om där inuti
Och insåg
Att du är jag fast du
Jag älskar dig ännu
Inte på samma sätt
Fortfarande med avund
och förakt
Du delar ut känslor
så lätt
Och du delar upp dig själv,
delar ut dig själv
Men visst älskar jag
dina händer
dina ögon
och dina långa ben
Och visst älskar jag
att du kanske snart
förstår
Varför jag alltid vill vara med dig
Flera dagar
många veckor,
månader
Kanske år
Såg jag på din nackes tunna hår
Tänkte
Henne ska jag ta
och lära nytt
Hon är inte vanlig
(Bara lite)
och hon är jag
Jag tror att jag blev kär
Fast inte direkt
I dina händer
I dina ögon
I dina långa ben
blev jag kär
Sedan nuddade jag
din insida
Rörde om där inuti
Och insåg
Att du är jag fast du
Jag älskar dig ännu
Inte på samma sätt
Fortfarande med avund
och förakt
Du delar ut känslor
så lätt
Och du delar upp dig själv,
delar ut dig själv
Men visst älskar jag
dina händer
dina ögon
och dina långa ben
Och visst älskar jag
att du kanske snart
förstår
Varför jag alltid vill vara med dig
23 december, 2011.
Damm på min hylla
Spökdamm virvlar
i änglamoln ner från minnesskåp
Långsamt rörda av död hand
Drömmar, eller är det
minnen?,
dansar och faller
Så ofta glömmer vi bort
att leva,
att hålla det vi har
Spökdamm virvlar
i änglamoln ner från minnesskåp
Långsamt rörda av död hand
Drömmar, eller är det
minnen?,
dansar och faller
Så ofta glömmer vi bort
att leva,
att hålla det vi har
4 januari, 2011.
Smårasisten
skölj bort dina fördomar
som tandkräm
öppna upp dörren nu
var bara dig själv
mörker finns på alla håll
även i dig
men försök att ta tag i det
dra det upp din jvla smårasist
halvtomhalvt fungerar inte här
när hjärtan slår överallt
haha
halvtomhalvt fungerar inte när
döden sätter tänderna i
barn
håller fast kvinnors kroppar
äter själarna till middag
Fungerar inte här
där människor som vi dör
på grund av dina fördomar
och mörker
finns på alla håll-även i dig
men ta tag i det ja ta tag i det
dra det upp din jvla smårasist
det kan väl inte vara så svårt
att se
världen genom nya ögon
i alla fall
genom linser som döljer
allt det där som vi är rädda för
mörker finns på alla håll
och så även i dig ja och så även i dig
ta tag i det försök
dra upp det nu din jvla smårasist
skölj bort dina fördomar
som tandkräm
öppna upp dörren nu
var bara dig själv
mörker finns på alla håll
även i dig
men försök att ta tag i det
dra det upp din jvla smårasist
halvtomhalvt fungerar inte här
när hjärtan slår överallt
haha
halvtomhalvt fungerar inte när
döden sätter tänderna i
barn
håller fast kvinnors kroppar
äter själarna till middag
Fungerar inte här
där människor som vi dör
på grund av dina fördomar
och mörker
finns på alla håll-även i dig
men ta tag i det ja ta tag i det
dra det upp din jvla smårasist
det kan väl inte vara så svårt
att se
världen genom nya ögon
i alla fall
genom linser som döljer
allt det där som vi är rädda för
mörker finns på alla håll
och så även i dig ja och så även i dig
ta tag i det försök
dra upp det nu din jvla smårasist
8 januari, 2011+1 januari, 2012.
Jag sitter vid min skrivmaskin
jag sitter vid min skrivmaskin
där orden smattrar in
försöker fånga tiden
som för evigt har flytt
bort från våra
hemtrakter
men nu så sitter jag här och skriver
på min skrivmaskin
-
Jag föddes femton år sen
Sexton snart
Med hjärnskakning och kramp
Växte upp till att bli
en riktigt jävla fjant
Mina föräldrar sa alltid
"Gör vad du vill"
Och visst gjorde jag det
jag skrev och jag målade
men vad ledde det till?
Jag sitter nu här och väntar
På inspiration
Till berättelsen jag skriver
på min skrivmaskin
jag sitter vid min skrivmaskin
där orden smattrar in
försöker fånga tiden
som för evigt har flytt
bort från våra
hemtrakter
men nu så sitter jag här och skriver
på min skrivmaskin
Jag träffade en pojke
som till min barnsliga beundran
motvilligt sa ja
Nu hänger han på väggen i mitt sovrum
Andrew Warhola blir aldrig som förr
Mina tryckta bokstäver blir gråa
Jag åldras snabbare
De drömmar jag en gång hade
Blir aldrig "hade" igen
Jag har vuxit upp nu
med hjärtat i behåll
Mina tavlor på väggar hela jorden om
jag sitter vid min skrivmaskin
där orden smattrar in
försöker fånga tiden
som för evigt har flytt
bort från våra
hemtrakter
men nu så sitter jag här och skriver
på min skrivmaskin
jag sitter vid min skrivmaskin
där orden smattrar in
försöker fånga tiden
som för evigt har flytt
bort från våra
hemtrakter
men nu så sitter jag här och skriver
på min skrivmaskin
jag sitter vid min skrivmaskin
där orden smattrar in
försöker fånga tiden
som för evigt har flytt
bort från våra
hemtrakter
men nu så sitter jag här och skriver
på min skrivmaskin
-
Jag föddes femton år sen
Sexton snart
Med hjärnskakning och kramp
Växte upp till att bli
en riktigt jävla fjant
Mina föräldrar sa alltid
"Gör vad du vill"
Och visst gjorde jag det
jag skrev och jag målade
men vad ledde det till?
Jag sitter nu här och väntar
På inspiration
Till berättelsen jag skriver
på min skrivmaskin
jag sitter vid min skrivmaskin
där orden smattrar in
försöker fånga tiden
som för evigt har flytt
bort från våra
hemtrakter
men nu så sitter jag här och skriver
på min skrivmaskin
Jag träffade en pojke
som till min barnsliga beundran
motvilligt sa ja
Nu hänger han på väggen i mitt sovrum
Andrew Warhola blir aldrig som förr
Mina tryckta bokstäver blir gråa
Jag åldras snabbare
De drömmar jag en gång hade
Blir aldrig "hade" igen
Jag har vuxit upp nu
med hjärtat i behåll
Mina tavlor på väggar hela jorden om
jag sitter vid min skrivmaskin
där orden smattrar in
försöker fånga tiden
som för evigt har flytt
bort från våra
hemtrakter
men nu så sitter jag här och skriver
på min skrivmaskin
jag sitter vid min skrivmaskin
där orden smattrar in
försöker fånga tiden
som för evigt har flytt
bort från våra
hemtrakter
men nu så sitter jag här och skriver
på min skrivmaskin
23 november, 2011.
30 44 49 83 98
Candy Darling dog när hon var trettio
Jackson Pollock dog när han var fyrtiofyra
Nico dog när hon var fyrtionio
Cy Twombly dog när han var åttiotre
Louise Bourgeois dog när hon var nittioåtta
När är det dags för mig
att förbereda, bädda min sista säng?
När ska jag mottaga min sista kyss?
Hur många minuter till skall jag andas
och hur ska jag veta när det är dags att sluta?
Kurt Cobain dog när han var tjugosju
Brian Jones dog när han var tjugosju
Jimi Hendrix dog när han var tjugosju
Jim Morrison dog när han var tjugosju
Janis Joplin dog när hon var tjugosju
Ska jag gå samma väg som dessa,
gå med i deras klubb?
Eller ska jag hålla mig över ytan
tills mina leder blir till sand?
Jag ska dö samma år som
du
Jag ska ge upp när
ditt namn inte längre ropas
Jag ska leva
Jag ska leva
Jag ska leva tills jag dör.
Candy Darling dog när hon var trettio
Jackson Pollock dog när han var fyrtiofyra
Nico dog när hon var fyrtionio
Cy Twombly dog när han var åttiotre
Louise Bourgeois dog när hon var nittioåtta
När är det dags för mig
att förbereda, bädda min sista säng?
När ska jag mottaga min sista kyss?
Hur många minuter till skall jag andas
och hur ska jag veta när det är dags att sluta?
Kurt Cobain dog när han var tjugosju
Brian Jones dog när han var tjugosju
Jimi Hendrix dog när han var tjugosju
Jim Morrison dog när han var tjugosju
Janis Joplin dog när hon var tjugosju
Ska jag gå samma väg som dessa,
gå med i deras klubb?
Eller ska jag hålla mig över ytan
tills mina leder blir till sand?
Jag ska dö samma år som
du
Jag ska ge upp när
ditt namn inte längre ropas
Jag ska leva
Jag ska leva
Jag ska leva tills jag dör.
9 december, 2011.
Två fingrar två tår
Jag har två fingrar
och två tår
som nuddar Universums utkant
Jag har tusen tankar
och tusen drömmar
som jag knappt når själv
Jag har två fingrar
och två tår
som nuddar Universums utkant
Jag har tusen tankar
och tusen drömmar
som jag knappt når själv
29 december, 2011.
Dansa
Grisar, svin
DANSA FÖR MIG
så länge ni håller er borta
från mina tår
Ni välter bord
skapar kaos
Fastän ingenting har gjorts
Det är ert fel
Fäktas, du tappra,
med osynlig värja
Det mörka det dystra
är DÄR
Grisar, svin
DANSA FÖR MIG
Visa att du också vill vara någonting värt
Grisar, svin
DANSA FÖR MIG
så länge ni håller er borta
från mina tår
Ni välter bord
skapar kaos
Fastän ingenting har gjorts
Det är ert fel
Fäktas, du tappra,
med osynlig värja
Det mörka det dystra
är DÄR
Grisar, svin
DANSA FÖR MIG
Visa att du också vill vara någonting värt
24 december, 2011.
Jag kräver dig jag vill ha dig
En illusion
ett foto taget i mitt huvud
av dig och mig
– vi är de enda i världen
Två silvermynt bland guld
Defekta, nu kompletta
Du trycker kinden mot min mun
jag kysser den jag älskar
I mina tankar
får jag hålla dig
Om fem år är mitt ansikte redan glömt
så låt mig sluka ditt nu
(If you don't want me you don't have to have me)
Pappersdrömmar från en lång lektion
Vänsterprasslade med en önskan
samtidigt glömde jag bort
att älska dig idag, ditt ansikte idag
Men det spelar ingen roll
Du avgudar mig inte
du vill inte leva med mig
du vill inte dö med mig
Trots att vi är annorlunda
Ingen vill ha oss
vänder du dig och låtsas
Låtsas att du är vanlig
Väljer än pojke istället för mig
Du sa ju tydligt
"Jag älskar dig med"
Bara en sista önskan för i år:
Dröm om mig
En illusion
ett foto taget i mitt huvud
av dig och mig
– vi är de enda i världen
Två silvermynt bland guld
Defekta, nu kompletta
Du trycker kinden mot min mun
jag kysser den jag älskar
I mina tankar
får jag hålla dig
Om fem år är mitt ansikte redan glömt
så låt mig sluka ditt nu
(If you don't want me you don't have to have me)
Pappersdrömmar från en lång lektion
Vänsterprasslade med en önskan
samtidigt glömde jag bort
att älska dig idag, ditt ansikte idag
Men det spelar ingen roll
Du avgudar mig inte
du vill inte leva med mig
du vill inte dö med mig
Trots att vi är annorlunda
Ingen vill ha oss
vänder du dig och låtsas
Låtsas att du är vanlig
Väljer än pojke istället för mig
Du sa ju tydligt
"Jag älskar dig med"
Bara en sista önskan för i år:
Dröm om mig
24 december, 2011.
Visst har jag varit ensam
Jag gillar inte människor
Jag avskyr oss
Spottar på oss
Ensamheten är en duva
Den sparkas på, trycks undan
Hatas
Men vissa avgudar den
stryker den över näbben
håller den nära
(älskar fågelns frihet)
Visst har jag varit ensam
Jag vill tillbaka dit
Människor, hyenor,
sliter mitt döda kött
Och jag tänker att jag är lycklig
När de är klara
är jag äntligen ensam
Jag gillar inte människor
Jag avskyr oss
Spottar på oss
Ensamheten är en duva
Den sparkas på, trycks undan
Hatas
Men vissa avgudar den
stryker den över näbben
håller den nära
(älskar fågelns frihet)
Visst har jag varit ensam
Jag vill tillbaka dit
Människor, hyenor,
sliter mitt döda kött
Och jag tänker att jag är lycklig
När de är klara
är jag äntligen ensam
3 november, 2011.
En liten hand
En marmorhand
liten som ett barns
Smeker mina fingrar
i dimman från en dröm
Tusen gånger rör de
Varsamt
Som om jag vore av glas
Håller mig över jorden
En liten hand
Det är ett barns
Griper fast i min
För att hindra åldrandet
Jag ser ned på flickan
Tusen meter bort
Hon ler och släpper taget
Låter mig leva, låter mig dö
En marmorhand
liten som ett barns
Smeker mina fingrar
i dimman från en dröm
Tusen gånger rör de
Varsamt
Som om jag vore av glas
Håller mig över jorden
En liten hand
Det är ett barns
Griper fast i min
För att hindra åldrandet
Jag ser ned på flickan
Tusen meter bort
Hon ler och släpper taget
Låter mig leva, låter mig dö
16 mars, 2011.
Jag antar att det räcker med att nicka
Man får inte vara osäker
på kanten
Himmel om vänster jord om neråt
vältra drömmar i drömmar
När sömmen går upp läcker
Organen ut som blodvattenmjölk
(I want you)
Blomblad vänder reality
om man är osäker på kanten
faller man
Man får inte vara osäker
på kanten
Himmel om vänster jord om neråt
vältra drömmar i drömmar
När sömmen går upp läcker
Organen ut som blodvattenmjölk
(I want you)
Blomblad vänder reality
om man är osäker på kanten
faller man
25 februari, 2011.
Andas inte
Ibland stänger jag dörren om mig
för att skriken bryter igenom
Bildar hål i min ruttnade själ
Vingar klarar inte aldrig av tyngden
För svart plus svart blir vitt och
måne plus sol blir du.
Kräva tillbaka det omöjligaste som finns
är som att stänga dörren en gång för mycket
Ibland stänger jag dörren om mig
för att skriken bryter igenom
Bildar hål i min ruttnade själ
Vingar klarar inte aldrig av tyngden
För svart plus svart blir vitt och
måne plus sol blir du.
Kräva tillbaka det omöjligaste som finns
är som att stänga dörren en gång för mycket
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)