Jag vill inte läsa poesi på gymnasienivå
Skriven på bordskivor och lämnad för mina ögon
Men jag skriver ändå min egna bordspoesi
För att få ögon att blöda
Bob Dylan tar mig längre på vägen
Låter mig droppa bläck som är svår att skrubba bort
Och jag skriver dit
"Förlåt för att jag försvårar ditt jobb"
Jag kryper ihop i mitt skåp
Lyssnar på rösterna utanför och de väntar på sin tur
Om de ändå visste vad jag vet
Då skulle de inte vänta längre, de skulle gå
Springa nerför korridorer och skrika
Att livet trots allt är slut
Och jag skulle skratta och ursäkta mig
För jag hade helt och hållet fel
Och poor Hattie Carroll.
Jag är redan alltför trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar