och så är man där igen som varje annan dag
och hjärtat pumpar på som varje annan dag
och man trycker en gammal lapp till bröstet som varje annan dag
och du sover hos andra som varje annan dag
och jag skickar ett sms som varje annan dag
och kan inte låta bli att le när jag får ett svar
men så trycker det till precis som det alltid gör
men man glömmer inte att andas precis som man alltid gör
men ändå kvävs man långsamt precis som man alltid gör
men trots detta hänger man kvar precis som man alltid gör
men då trampar de dig på fingrarna precis som de alltid gör
men de låter dig inte falla precis som de alltid gör
att man lyssnar på gamla röster är knappast bra
att tappa bort sig i gamla blogginlägg är knappast bra
att leta upp gamla lappar är knappast bra
att rycka fram gamla känslor är knappast bra
att låta dem pressa i dig all det där gamla är knappast bra
att låtsas luras är knappast bra
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag är där igen som varje annan dag, med hjärtslag och din kantiga handstil, med bilden av dig på någon annans golv inbränd i skallen. Du svarar visserligen på mina sms, och visserligen får de mig att spricka upp alldeles för mycket- öra till öra, rent av. Trots det så gör det ont, det trycker till så hårt att jag tror att jag ska kvävas. Jag kvävs inte, jag glömmer inte att andas, det bara känns det som det. Som att någon håller mig i en lina, vilandes på kanten till ett hav, men de låter mig varken komma upp eller halka ner. Patetiskt nog lyssnar jag på vår gemensamma musik, läser igenom de mest underbara blogginlägg som inte betyder någonting idag. Jag sparar ditt löfte om en kyss för att jag önskar att det fortfarande gällde. Och jag sväljer allt det där helt, låtsas att det gäller. Patetiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar