Fjädermoln sträcker sig över himlen. Vinden rycker lekfullt i gardinen men lämnar henne där hon är. Den sista snön lyser vit mot allt det vårgröna. Luften luktar som kalla morgondopp och nytvättat naturhår. Snödroppar vilar i den nyvakna jorden, krokus kan inte vänta på världen längre. Solen lyser vit i allt det blåa. Hennes hår är eld och den fräkniga huden liknar havsskum. Klänningen, gräddvit och nystruken, snor sig om hennes ben när de dansar nerför vägen.
"Det är vår igen och jag undrar hur du mår igen" klottrar jag. Det är snart vår igen. Snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar