3 oktober, 2011.

Jag vill ha lite ljus på spetsen av min tunga

Vi sitter redan med en kniv i hjärtat, väntar och säger om och om igen: "Ska vi inte dö snart?".
Och visst kommer den dagen. Vänta bara lite till.
Ibland när vi vågar resa oss upp och nudda de rödbruna trädstammarna inser vi att det egentligen inte spelar någon roll, för vi föddes med kniven i hjärtat och den har suttit där, dragit droppe efter droppe med blod ur våra kroppar. Vi gråter en skvätt, sedan går vi hem igen.
Jag tror att vi är rädda. Vi är skrämda av det faktum att vi är dumma, så dumma att vi inte bryr oss. För visst borde vi bry oss! Det är ju trots allt våra liv som står på spel!