Sömnad
Rader av trådrullar,
färgkoordinerade.
Hon är ett hopplöst fall
Det står det på lappen på sängen
När hon fyller tretti
kommer hon bara vara ett skal
Nålar i askar,
efter längd och glans
Hon lägger dem så försiktigt
som om de var barn
Doktorn pekar och säger
"Hon där är ingenting."
En sömnad,
ytterst elegant,
ligger på bordet.
Genom lager av spets skymtar ett ansikte
Ingenting är ensam
under sin slöja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar