Det finns hopp för alla
Om man sitter längst bak i klassrummet smälter man samman med väggen
försvinner liksom in i dammet och genom ihåligheten och sedan fastnar man
Man går runt med en bit vägg hela dagen och ingen märker det
för de är så fruktansvärt upptagna med sig själva (fast det är ju jag med)
En enhet som inte fungerar korrekt
den hostar när man startar den
och spottar ut sig så många felaktiga produkter att det är löjligt
När jag sitter på bussen hem börjar jag bryta av bitarna av vägg
jag låter färgflagor segla på het elementluft för att sedan landa inuti någon annan
De försvinner in och glömmer sig bort och går av på fel station
(Minns ni dagarna då jag inte fastnade i väggar och när jag inte såg genom fönstret utan sjöng tyst
och jag sjöng bara för en person men den personen vill inte längre höra min sjunga
de vill bara se mig då och då och skratta åt saker och låtsas att jag inte är riktig för de har så många andra som är bättre än jag så mycket vackrare så mycket smartare så mycket roligare så mycket mindre ensamma)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar