snön kryper upp från fönsterblecket och in i mitt rum
tysta löften om kyla och ametisthimlar
en famn utav brännande vithet; ett behov av blåsor
det finns ingen sömn, bara djupa andetag och ett bröst som höjs
honungshår, torr sandpappershud
rösten som inte vill haka tag i min
jag är så fruktansvärt ledsen för allt det här
så fruktansvärt ledsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar