Ibland så tycker nog folk att jag är jobbig. Inte högljudd-jobbig, utan stillasittande-väldigt-tyst-jobbig.
De säger att jag är smart. De säger att jag vet saker. Det skulle vara en lögn om jag sa att det inte var sant. Jag är smart, knappast högt över genomsnittet, och jag vet saker. Man föds inte med kunskap. Jag äter kunskap, tar till mig den så ofta jag kan. Bygger på det lilla slottet inom mig. En dag kommer jag att vara i klass med min far och veta allt möjligt. Lite om det mesta.
Ibland tänker jag att nej, egentligen bryr sig ingen om att jag är sådär tyst och sådär jag-lämnar-klassrummet-först. För de gör de inte. Alla är upptagna med sitt, precis som jag.
Ingen märker om du har nya byxor. Ingen får för sig att fråga hur man mår. De säger hej på morgonen och kanske följer en till stationen när dagen är slut. De kanske sitter bredvid dig på naturkunskapen och skrattar lågt åt dina skämt. För så ska det vara.
Ibland undrar jag om de också tänker såhär. Tänker på andra när de sitter hemma och egentligen borde gå och lägga sig för att vara pigga inför idrotten imorgon. Jag undrar verkligen om andra sitter och tänker. Eller om de berättar skämt och läser manga hela tiden.
Jag tror att alla sitter ned och bara tänker ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar