Sandromans
Vaknar intill hennes trassliga
hår
Kritvita streck av hud mot svarta
fönster
Och en oskriven sång
Dricker te i blomsterfall
ensam
Slår upp boken på samma sida som förut
Läser raden om och om igen
Ensam
Höjer rösten till skrik för att
öppna
Våra bleka dagar i förtvivlan
glider
kasar, halkar, kanar av glas
Förkastade drömmar och en låda i
plast
Stannar upp, vänder om till
sandromans
Ett ögonblick av ett slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar