Det var första dan
Att stiga in och känna sig som
borta
Men jag var där
Vita möbler, svart kök
Dina händer och käke
kontrasterar i blekhet
Och soffan
Ansträngdheten och tystnaden
Fastän jag bara vill sluta mig
kring dig
(Skapa en bubbla till)
gjorde jag ingenting
Eller inkräkta,
stryka undan håret
och säga
"De är as och du är vacker
Vi mot dem"
som att skönhet spelade roll
Men det är värme
i din röst och jag glömmer
varför
En bubbla av förändrad närhet

Din doft i mina kläder
Händerna mindre feta av hund
för det har ändrats
Allting är skadat,
allting är förlorat
Ser kala träd- men inte som på våren
när allting föds igen
Vi är döende
Vi väntar på julblommor och
jag väntar på hud emot min
Men du rör mig inte
Lyfter bara blicken för att stirra på
mina kala grenar
Och jag vet att när jag talar
går du in i dig själv

Något borde kunna göras
men jag är maktlös och
du är svag
Vill inte ljuga, men du växer
Du har haft din höst och vinter
Du ska födas igen
och jag vågar knappt se på
För när du växer blir du stark
och dina rötter kommer krossa mig
Som aldrig gjort annat än älska

Men du, släpp dina rötter fria
Jag kommer böja och vika mig
tills det inte längre går
Och det kommer vara början till slutet
av min vår

I vargtimmen ligger jag i en säng
som ska kallas min
och mår precis som man ska
Som att man vill dö
Men så tänker jag på dig
och på att du kallade mina ögon vackra
och på att du är aktivist
Och det värmer mig
"Mänsklig värme, snälla kom närmre"
Men det behövs inte
För du är varm ändå
Jordens kärna är du
och jag litar på din dragningskraft
Litar på allt du är
Så även om jag vet att du bränns
säger jag
"snälla kom närmre",
blundar,
och hoppas att det är precis det du gör.