För några dagar sen stod jag vid busshållplatsen, blåste på mina fingrar för att hålla dem varma. Det ljud jag älskar mest i världen fick mig att höja blicken från de gråa plattorna som är fångna under mina fötter. Gäss, massvis av gäss, på väg söderut svepte över himmelen. Alla andra gäss jag sett den här hösten har flugit i fina och symmetriska v:n. De här bröt alla reglar och kastade sig om varandra, tävlade om vem som skulle nå solen först. Över hundra skrikande fåglar som fyllde mina ögon med tårar. Jag blev äldre. För varje gång gässen flög söderut blev jag äldre. Och nu stressade de på mitt liv.
Men det var vackert. Gässens skrik är det ljud jag älskar mest i hela världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar