31 december, 2011.

Spränger fram det nya året
ur tjocka lager lögn

En ruttnande planet
(den gick ut för tolv år sedan)
täckt av mögelmänsklighet

Vi faller ner från stegen,
Jakobs, du vet
Himmelriket finns inte längre
Inte ens för er

Håller du ut händerna
rör du upp låtsasluft
och statshemligheter

Dra dem tillbaka
och rör upp dig själv

31 december, 2011.

Fyverkeriknaster får mig att se upp
mot himlen där molnen
inte längre syns

Ett år
Ett till jävla år
Hur har jag klarat mig så länge?
och ser ner igen

12 januari, 2011.

en hand en människa och sen jag

På bussen bakom mig låg en hand i ett knä. Den var vackert knotig och nästintill sjukligt gul.
Jag önskade att handen var min att krama i mörka nätter utan sömn.

På bussen framför mig, ett ögonkast bort, stod en människa. Lång och underbart gänglig stod den där.
Jag önskade att människan var min att gå bredvid mig i höstens regn (precis som vi gjorde. Minns du den kvällen? Det gör jag).

På bussen precis där jag stod hängde jag. Som den mörka och dystra själ med en bräcklig utsida den var hängde den där.
Jag önskade att det inte var jag utan du som höll min själ.

På bussen står ingen strax intill. Hon är vit och vacker.
Jag önskade att hon var min att hålla tätt intill när rädslan kommer för nära.

23 september, 2011.

Vassa saker och en flickas dröm

Tänk dig att gräva in fingrarna och rycka ut ett öga. Hur blodet rinner som tårar och kulan krossas i din hand. Någonting kladdigt rinner över din hand, fastnar i de små håren på handens rygg innan dropparna faller ner och exploderar mot dina skor.

Tänk dig att hålla en kniv i handen och långsamt rista in symboler och ord i ett medvetslöst bröst. Hur blodet sakta bubblar ut ur såren, små droppar bildas och det ser ut som ett spindelnät efter regn. Och föreställ dig att personen vaknar, sätter sig upp och blodet trycks ut och letar sig ner över hudvecken, små rännilar av rött.

Tänk dig en tång, en liten en, och ett par fötter. Du tar tag i lilltånageln på den vänstra foten med tångens vassa tänder och rycker till. Det blöder och personen skriker till. Du bryr dig inte utan fortsätter med högra lilltånageln. Nagel för nagel, vänster till höger och sedan är det dags för stortånageln. Den stora nageln lämnar en blodfyrkant efter sig, och personen biter sig så hårt i läppen att det blöder där med.

Tänk dig nu en tegelsten och människan du hatas ansikte. Tänk dig att du krossas näsan, käken, slår ut tänderna och plågar personen lika mycket som den har plågat dig. Gör det långsamt, få den där avskyvärda varelsen att känna en otrolig smärta, värre än någon annan. Gör det, gör det i tanken, plåga personen, skada den tills den skriker efter hjälp, eller döden. Då lämnar du den. Krossa djurets ben, skär upp kinderna tills de inte kan andas utan att känna smärta. Gå din väg. För man dödar inte. Man dödar inte.

6 januari, 2011.

Elefantblod är svart

Svärtan ligger kvar i tidningsbladet
Kol tecknar dig i skuggan av månen
De gömde
De mörka
De tysta
Elefanterna smyger i gränderna
Välter hus i hemlighet
Bara i natt
Ska mörkret giva värme

3 november, 2011.

Jag önskar att jag var oändlig

Jag önskar att jag var oändlig
som en skata som en korp
Med spetsiga vingar,
seglar sedan bort

Jag är förädlad, förgjord
Långt ifrån evinnerlig
som en skata som en korp
Tunga drömmar gjuter
den form jag gjordes i
Silverdroppar blänker
I min glasetui
Förvaras som en docka
De borstade mitt hår
Glömde sedan bort mig
För att sedan bara gå
Jag önskar att jag var oändlig
Som en skata som en korp
Med spetsiga vingar balanserar jag

Ensam.
Som en skata som en korp.

1 september, 2011.

Röken slingrade sig genom luften som hår i vatten. Den svepte ut och såg ner på den sovande staden som med sina gatlyktor sa hej till stjärnorna. Tre par fingrar hamrade fast ord vid ett pappersark, lämnade dem där för eftervärlden. En nattlig människa med hammarfingrar, det var vad hon var.
Innan hon flyttade dit bodde hon hemma hos sin pappa. Mamman skulle aldrig komma tillbaka, för hon hade lämnat dem för sin bättre familj; där mannen hade pengar och barnens hår var lockigt. Hon och hennes pappa var bara små sparvar jämfört med de där påfåglarna.

Sedan försvann pappan också, och då flyttade hon. Fjärde våningen, ingen hiss. Ett gammalt hus med knottrig gul fasad och trappuppgång full av uråldriga ekon. Hennes fönster vette mot gränden man fick gå igenom för att komma till husets dörr. På andra sidan låg en förskola och en tandläkare, utan fönster mot hennes håll.
Under henne bodde en söt pojke, en man med yvigt utseende och perfekta läppar. Det var bara så synd att han alltid gav bort sig till andra.

Hon släppte den lilla nålen mot den svarta ytan. Ljudet kom först långsamt, sedan snabbt.
"And in the Death. As the last few corpses lay rotting on the slimy thoroughfare..." nådde hennes öron och smekte dem försiktigare än en älskares händer. Future Legend, första spåret på Diamond Dogs sparkade igång natten och väckte dess varelser, drog dem ur deras sängar och fick dem att dansa.
Det var bara en vanlig natt, lika magisk och underlig som vilken som helst. Då lever de. Då lever vi. Vi som inte kan andas uppvärmd luft, vi som behöver långa skuggor och månens stirrande blick. Då vaknar vi till liv.

21 december, 2010.

Speldosa
Spela
Docka min
Dansa
I min dosa
Veva upp dina steg
Så att de går för alltid

22 december, 2010.

Sommaren har glömt oss bort
Lämnad oss åt löv och dystra sjöar
Sjunger vasstrån farväl
Till saknaden av närhet
För nu i mörkret
Är du rädd för tystnad
Du håller dig vid mig och
jag låter dig aldrig gå igen

13 december, 2010.

Smällarna

Den som tar smällarna är jag







Era
Skrik
Stannar
I
Mina
Väggar
Snälla
Tystna
Nu
Fåglar

9 september, 2011.

Smaken av tomat på din tunga
Och minnesklumpar i hand
Snurrar och dansar
Genom luften genom mitt blod

Tror du inte
att drömmar kan samlas på burk?
Och att mardrömmar
jagas bort av trötta änglar

Tror du inte att vi kan
precis som alla andra
hålla kvar smaken av tomat
tusen år senare

Vi klistrar in det i
albumet
För om två veckor
är det borta igen
Som vinterns stormar och sommarens hetta
Glömmer vi Idag tills Imorgon
Försök att inte glömma mig.

11 december, 2010.

Har jag...

Come wrap your arms around me
Med tankar som virvlar
Dina fingrar mot min mage
Akvarell i vatten

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Lyssna, viskade jag.
Svaret låg i nätet
I fångsten
Jag gömmer mig för jägarna
Som sliter sönder och styckar
Hjärtan i bitar
Barn i bitar
Du glömde att jag var


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Smälter snön på din tunga
Hör jag det
Saknar du jorden över dig
Begraver jag dig


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Tom på ord
Häng mig i din garderob
Med koftor av silkestråd
Dina drömmar
Ligger i trådens ärmar


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

9 december, 2010.

Du har väckt någonting inom mig

Regndropparna sköljer mina tårar
Döljer mina sorger och fel
Det är du som håller i trådarna


Om du släpper
Faller jag mot stenar och hav
I Penzance


Om du håller mig kvar
kommer trådarna till sist

Brista


Men du har väckt någonting inom mig
Mitt hjärtas kronblad har fallit
som snö mot hösten


Kommer du till lärkträdet
Minnen i en skokartong
gulnade foton under mjölktänder


Släpper du mig
Faller jag mot gräs och jord
mot ängen där vi såg


Håller du mig kvar
Vi
Brister


Trasig fläck skrapar jeans
Näktergalen sjunger tåg ur tårar
Släpper du
Brister vi

25 december, 2011.

I april

"Så bra med en blogg för en själv! Lite terapi kanske ;)"

"Hahaha,typ ;)"

Inte visste jag
att vår första kontakt
skulle leda till vänskap

Kärlek, från min sida
Brusten kärlek
som i böckerna
De böcker du inte läser

Tror du att ord

Flyr

För att sökas efter
För att bli ihågkomna?

Jag tror inte
Jag vet

Förresten, har du hört ryktet?

Det finns en som vill ha dig.

19 november, 2011.

Vi sitter på ett tak allting är grått till och med kyrkklockorna som annars lyser gula är grå. Du håller min hand. Det är inte din hand som skakar det är min hand det är mitt hjärta som slår så hårt att det känns ut i fingertopparna. Och det är sommar och det är höst och det är vinter och det är vår och jag håller din hand. När solen häver sig över husen håller jag din hand när regnet smeker himlen håller jag din hand. Doften av blommor gräs liv kommer nerifrån gatan jag håller fortfarande din hand. Ibland trycker jag lite hårdare trycker du lite hårdare det kittlar jag är lycklig.
Musik glider över staden du kan raderna men sjunger inte jag håller ju din hand så varför sjunger du inte? En gatumusikant drar i sitt dragspel en annan blåser i sitt munspel vi sitter stilla lyssnar håller varandras händer.

Du ler jag brukar inte le jag ler med jag brukar verkligen inte le. Jag håller din hand du håller min hand det är min hand som skakar det är mitt hjärta som slår jag är lycklig.

7 september, 2011.

En kung och en drottning
I sin bil i sin vagn
Ropar sina egna nötta namn
Deras bukar fylls ännu än gång
Utan skam, utan ångest.

Mannen med hatten vinkar glatt
Är lycklig över att
styra vårt land
Och hans runda mage är full av
hans egna stora namn

Flickan på gatan faller tillbaka
Har inga pengar alls
Säljer sin kropp till rika karlar
Och fyller sin buk med
ingenting alls

Vi går förbi, vi skrattar och ler
Åt eländet, åt människans sorg
Icke inser vi att vi bär skulden
För de runda magarna och barnets död
Icke inser vi att vi håller nyckeln till livet

Den tjocka flickan med slickepott i hand
Rultar förbi hon den magra
Spottar och flinar, ser inte sin skam
men får flickan att grina
För flickan ser sprickan i den rika bukens hamn
Och vet att det snart kommer smälla

26 december, 2011.

Gator drömmer inte om mig

Hur många gator har jag inte gått på
Och undrat
varför moln inte blir trötta
Snöflingor, stora vita änglabollar
Landade på din halsduk
Jag undrade
varför jag inte fick röra dig

Ingen gillar fåglar
Garnnystan av tankar
(jag har de samlade i lådor)
och sju brev

Det kanske blir tjatigt
men jag är kär
Till och med nu, i stormens öga
tänker jag på dig



Du sover

13 november, 2011.

Jag undrar jag

Ofta funderar jag
på det samhälle jag vill ha
Undrar om vi
någonsin ska få styra

Med vårt A
Med en fana utan gränser
Kan vi leva
Så som vi vill

26 december, 2011.

Gråt inte för mig

De tror att jag är
medlidande
Deras vän

Nej, darling, jag hatar dig
mina kullerbyttor till ursäkter
är dåliga för att det går
du är så dum ändå

Är jag ensam nej jag är inte ensam
Patti Smith är med mig
och Wilde
Vi har fest
tillsammans- de är mina vänner
Bry dig inte
du vet inte ens vem Munch är
Var.

Jag ska ätas levande i natt
En kniv i bröstet
En idiot med gaffel
tuggar på mina njurar
Säger att det smakar
som jordgubbar

Kanske lyssnar jag på er
kanske inte.
Ni lyssnar inte på mig.

26 december, 2011.

bambambam hör min trumma

BAM
BAM
BAM
hör du min trumma spela
En sång om en melodi om en visa
Som skrevs av oss

BAM
BAM
BAM
hör du mig spela
Jag spelar för dig
och för världen

BAM
BAM
BAM
man lever som man gör
man dör när man ska

26 december, 2011.

Manchesterbyxor

Jag har manchesterbyxor på mina ben
lalala
de är lena
och senapsgula
Jag köpte dem med min själ
Nu kan jag inte måla längre


men jag har manchesterbyxor
om mina ben.

8 november, 2011.

Mina fingrar är av guld och din mun är av silver

Jag dör hellre ensam än bredvid dig
Än bredvid dina fingrar
Om röken är moln
Så är elden bara aska
Och jag har alla anledningar att gå

Även om vi glömt bort
att bokstäver tar slut
Även om vi tappat bort
våra namnskyltar skulle orden vi sagt aldrig dö ut
(var det inte det du sa, det du sa?)

Mina fingrar är av guld
Din mun är av silver
Kvickt flyter det över din tunga
Mina fingrar rör vid läppar
Det gör nästan ont
När vi smälter samman
Guld mot guld

Och drömmarna
Och paddorna
Och de glömska
Nuddar oss tillsammans
med våra tankar och våra
böcker
Så kanske de glömmer oss
Och vi glömmer dem
Och de glömmer alla
Som vi glömt allting

26 december, 2011.

Lindansare

Balanserar
meter ifrån döden
med himmeln överallt
sluter sina ögon
för att ta steget

Det är över snart
Lindansare
Livdansare
En tunn tråd av minnen
och framtid

Du vet inte säkert
Om tråden är där
eller om du redan svävar

27 december, 2011.

Jag har färg på fingrarna

När jag pressar penseln
mot duken
Rör sig min själ
Rycker och sliter
i extas

Färg på mina fingrar
Är som blod på dina
jag dödar en tanke
För en tavla

I mina unga år
berättade jag alltid
en historia
Nu berättar jag mitt liv



Ingen väntar sig det
eller hur?
De vill ha en bild
Men de får mer
eller hur?

27 december, 2011.

Elefantgiraffräv
Klockan är för mycket och musiken är för hög
dödslängtan
hemlängtan
Jag vet inte om skillnaden
för jag är ung och dum

Tappa inte bort det
jag vill vara där
Tralala älskling
dansa med mig
i natt

Och de säger att elefanter kan dö av brustet hjärta
varför lever jag fortfarande
Sluta inte läsa,
det här är inte om mitt blödande hjärta
det är om en elefantgiraffräv

Vi träffades på månen
drack te och pratade om
Leonard Cohen du vet han den gamla och vackra
Du visste inte vad du sa
jag lyssnade inte ens på mig själv

Hand i hand, snabel i snabel
Var jag glad jag var mycket glad ja
En slug jävel, där i natten
Men ändå.
Vi bara vi---sste att vi inte skulle glömma
Tre veckor senare
minns du inte mitt namn ens


Var du glad ja jag var mycket glad ja ja ja.
Jag fick ju träffa en elefantgiraffräv.

27 december, 2011.

Vi behöver inte er

Vi behöver inte er
vi klarar oss själva
När putsade kungen dina skor senast?
När lagade Reinfeldt din mat?
Vi klarar oss bättre
med vår egen makt

16 oktober, 2011.

För några dagar sen stod jag vid busshållplatsen, blåste på mina fingrar för att hålla dem varma. Det ljud jag älskar mest i världen fick mig att höja blicken från de gråa plattorna som är fångna under mina fötter. Gäss, massvis av gäss, på väg söderut svepte över himmelen. Alla andra gäss jag sett den här hösten har flugit i fina och symmetriska v:n. De här bröt alla reglar och kastade sig om varandra, tävlade om vem som skulle nå solen först. Över hundra skrikande fåglar som fyllde mina ögon med tårar. Jag blev äldre. För varje gång gässen flög söderut blev jag äldre. Och nu stressade de på mitt liv.
Men det var vackert. Gässens skrik är det ljud jag älskar mest i hela världen.