Vad är jag
klockan halv två
under en filt av månsken
och med väntan efter någon
som inte kommer?
Alla rutiner,
alla timmar
är guld
och jag la en förmögenhet på dig.
Tiden går så långsamt
när jag är rädd
för män på gatan
för mörket och för dig.
Rädd för de som tänker
på min figur;
på mina lår och mage
och spottar-
Som att det är deras ensak
att hata mig.
De borde veta
att jag inte är guld värd
men att min tid är.
Ingen kan äga mig,
naturen är i mig
och det är min rätt
att slåss för gröna vidder
och tusen vita blommor.
Det är min rätt
att vara själv
emot dig.

när jag är med dig
är mina ben vax
och du tänder en eld
i mitt kött
och jag smälter

Valborg 2013

En sjänklar natt
och jag är rädd för våldtäktsmän
Under Karlavagnen ser någon
mina Martens
och kallar mig nazist
Som om de har med saken att göra
Och alla avlägsna röster
och alla prasslande löv
är döden under Orions svärd
Att vara nykter bland fulla är det
värsta som finns.
Speciellt om det är onsdag,
stjärnklart och lukten av regn
färgar ditt liv
När du väntar på den du älskar
i en kvart extra.
Nio minuter tills bussen kommer
Önskar att rösterna inte når mig än
Höga röster, det luktar sprit.
Rör mig inte, säg ingenting
Låt inte, andas inte
Dödshot kastas, loskor plaskar
och det stjärnklara försvinner
 i cigarettrök
och alkoholångor
och i min sena valborgsångest

Det var första dan
Att stiga in och känna sig som
borta
Men jag var där
Vita möbler, svart kök
Dina händer och käke
kontrasterar i blekhet
Och soffan
Ansträngdheten och tystnaden
Fastän jag bara vill sluta mig
kring dig
(Skapa en bubbla till)
gjorde jag ingenting
Eller inkräkta,
stryka undan håret
och säga
"De är as och du är vacker
Vi mot dem"
som att skönhet spelade roll
Men det är värme
i din röst och jag glömmer
varför
En bubbla av förändrad närhet

Din doft i mina kläder
Händerna mindre feta av hund
för det har ändrats
Allting är skadat,
allting är förlorat
Ser kala träd- men inte som på våren
när allting föds igen
Vi är döende
Vi väntar på julblommor och
jag väntar på hud emot min
Men du rör mig inte
Lyfter bara blicken för att stirra på
mina kala grenar
Och jag vet att när jag talar
går du in i dig själv

Något borde kunna göras
men jag är maktlös och
du är svag
Vill inte ljuga, men du växer
Du har haft din höst och vinter
Du ska födas igen
och jag vågar knappt se på
För när du växer blir du stark
och dina rötter kommer krossa mig
Som aldrig gjort annat än älska

Men du, släpp dina rötter fria
Jag kommer böja och vika mig
tills det inte längre går
Och det kommer vara början till slutet
av min vår

I vargtimmen ligger jag i en säng
som ska kallas min
och mår precis som man ska
Som att man vill dö
Men så tänker jag på dig
och på att du kallade mina ögon vackra
och på att du är aktivist
Och det värmer mig
"Mänsklig värme, snälla kom närmre"
Men det behövs inte
För du är varm ändå
Jordens kärna är du
och jag litar på din dragningskraft
Litar på allt du är
Så även om jag vet att du bränns
säger jag
"snälla kom närmre",
blundar,
och hoppas att det är precis det du gör.