17 november 2012

17 november, 2012

Det finns hopp för alla

Om man sitter längst bak i klassrummet smälter man samman med väggen
försvinner liksom in i dammet och genom ihåligheten och sedan fastnar man
Man går runt med en bit vägg hela dagen och ingen märker det
för de är så fruktansvärt upptagna med sig själva (fast det är ju jag med)
En enhet som inte fungerar korrekt
den hostar när man startar den
och spottar ut sig så många felaktiga produkter att det är löjligt

När jag sitter på bussen hem börjar jag bryta av bitarna av vägg
jag låter färgflagor segla på het elementluft för att sedan landa inuti någon annan
De försvinner in och glömmer sig bort och går av på fel station

(Minns ni dagarna då jag inte fastnade i väggar och när jag inte såg genom fönstret utan sjöng tyst
och jag sjöng bara för en person men den personen vill inte längre höra min sjunga
de vill bara se mig då och då och skratta åt saker och låtsas att jag inte är riktig för de har så många andra som är bättre än jag så mycket vackrare så mycket smartare så mycket roligare så mycket mindre ensamma)

8 november 2012

5-8 november, 2012

Ibland så tycker nog folk att jag är jobbig. Inte högljudd-jobbig, utan stillasittande-väldigt-tyst-jobbig.
De säger att jag är smart. De säger att jag vet saker. Det skulle vara en lögn om jag sa att det inte var sant. Jag är smart, knappast högt över genomsnittet, och jag vet saker. Man föds inte med kunskap. Jag äter kunskap, tar till mig den så ofta jag kan. Bygger på det lilla slottet inom mig. En dag kommer jag att vara i klass med min far och veta allt möjligt. Lite om det mesta.

Ibland tänker jag att nej, egentligen bryr sig ingen om att jag är sådär tyst och sådär jag-lämnar-klassrummet-först. För de gör de inte. Alla är upptagna med sitt, precis som jag.
Ingen märker om du har nya byxor. Ingen får för sig att fråga hur man mår. De säger hej på morgonen och kanske följer en till stationen när dagen är slut. De kanske sitter bredvid dig på naturkunskapen och skrattar lågt åt dina skämt. För så ska det vara.

Ibland undrar jag om de också tänker såhär. Tänker på andra när de sitter hemma och egentligen borde gå och lägga sig för att vara pigga inför idrotten imorgon. Jag undrar verkligen om andra sitter och tänker. Eller om de berättar skämt och läser manga hela tiden.

Jag tror att alla sitter ned och bara tänker ibland.

5 november 2012

5 november, 2012

Vill du lära dig att rita ut mina födelsemärken
och räkna fräknar från kind till kind
Lämna avtryck intill käken och smeka bort all synd

Jag vill lyssna och lära känna
bygga på det jag redan vet
Hålla nära, allra kärast, och leva lite till

Du skulle inte bli ett plåster för gamla sår
Du skulle bli första stygnet för nya ärr