23 september, 2012.

och så är man där igen som varje annan dag
och hjärtat pumpar på som varje annan dag
och man trycker en gammal lapp till bröstet som varje annan dag
och du sover hos andra som varje annan dag
och jag skickar ett sms som varje annan dag
och kan inte låta bli att le när jag får ett svar

men så trycker det till precis som det alltid gör
men man glömmer inte att andas precis som man alltid gör
men ändå kvävs man långsamt precis som man alltid gör
men trots detta hänger man kvar precis som man alltid gör
men då trampar de dig på fingrarna precis som de alltid gör
men de låter dig inte falla precis som de alltid gör

att man lyssnar på gamla röster är knappast bra
att tappa bort sig i gamla blogginlägg är knappast bra
att leta upp gamla lappar är knappast bra
att rycka fram gamla känslor är knappast bra
att låta dem pressa i dig all det där gamla är knappast bra
att låtsas luras är knappast bra
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag är där igen som varje annan dag, med hjärtslag och din kantiga handstil, med bilden av dig på någon annans golv inbränd i skallen. Du svarar visserligen på mina sms, och visserligen får de mig att spricka upp alldeles för mycket- öra till öra, rent av. Trots det så gör det ont, det trycker till så hårt att jag tror att jag ska kvävas. Jag kvävs inte, jag glömmer inte att andas, det bara känns det som det. Som att någon håller mig i en lina, vilandes på kanten till ett hav, men de låter mig varken komma upp eller halka ner. Patetiskt nog lyssnar jag på vår gemensamma musik, läser igenom de mest underbara blogginlägg som inte betyder någonting idag. Jag sparar ditt löfte om en kyss för att jag önskar att det fortfarande gällde. Och jag sväljer allt det där helt, låtsas att det gäller. Patetiskt.

16 september, 2012.

Jag vill inte läsa poesi på gymnasienivå
Skriven på bordskivor och lämnad för mina ögon
Men jag skriver ändå min egna bordspoesi
För att få ögon att blöda
Bob Dylan tar mig längre på vägen
Låter mig droppa bläck som är svår att skrubba bort
Och jag skriver dit
"Förlåt för att jag försvårar ditt jobb"

Jag kryper ihop i mitt skåp
Lyssnar på rösterna utanför och de väntar på sin tur
Om de ändå visste vad jag vet
Då skulle de inte vänta längre, de skulle gå
Springa nerför korridorer och skrika
Att livet trots allt är slut
Och jag skulle skratta och ursäkta mig
För jag hade helt och hållet fel


Och poor Hattie Carroll.
Jag är redan alltför trött.

7 september, 2012.

Things I want to be

The thrill of sudden expectations
the gory pain at night
Crawls into me
and in its slumber it weeps for a touch from long ago
buried deep inside my rugged ivory
How I wonder if sleeplessness
can be cured by pure destruction
and if death is but a word
If men became the women
and if women became themselves
If I could sleep, if I could dream
I would dream of rain and pretty birds
and glimmering silver stones.
Of all the things I wish to be
a dove, a pigeon tops it all
The swooping wings of angels near
second, you hear me.

6 september, 2012

Hon är vatten i ett hav
jag är instängd i ett glas
droppar sakta över till
hennes varma händer

Vattenskador i en pool
jag kan inget göra
dripp dropp i din famn
bär mig ut till havet

Räddas av ett flyktigt blad
som fångat mina kamrater
För oss ut till den hamn
där vi är mer än droppar vatten