Fem år sen
såg jag på min kropp
och sa
att jag hatar den
Tio år sen
bodde vi på en annan
adress
samma namn, annat nummer
och jag tittade i spegeln-
mådde dåligt
Alla är destruktiva
men allra mest jag
artonde maj kommer aldrig tillbaka
mamma tar hand om knivarna nu
Låser dörren
stiger ut i frosten
känner mina lår
mötas om igen
och okej, det är inte enkelt
men det går
fastän skolsyster sa
för åtta år sen
att jag bör sluta äta smör
Mådde sämre
Vi längtar hem
alla astrala barn
som aldrig tar piller i badkaret
som tar hand om varandra dagligen
Växer aldrig ur det
men fyller ut
och svämmar över
det är bättre nu
för Helena är keramiker
och hon gillar min konst
som är blå
suger morgondisen
från viddarna
Det är en dag imorgon också
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar