vad som än händer
Jag hade nästan glömt bort
hur Göteborg känns under mina fingrar
mina andetag
Men när jag stiger av nian
är Masthugget mitt hem;
Stigbergsliden min gata
Fötterna följer vägen upp
tar mig förbi Hemköp och Saigon
utanför Lidl
Vandrar nedför backen sådär
tills jag inte kan mer
till jag måste vända hem
Tar elvan in till stan
Uppför Avenyn men inte ett steg längre
Poseidons arm
den allra vitaste gatan, den
sträcker sig så långt;
över horisonten och ut
Om tegelhus var en känsla
är det precis exakt vad jag känner för dig
mitt Göteborg
Det är som hemma, värmen, vattnet,
fast luktar som hos Elina
Jag kan stanna för alltid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar