26 februari, 2012.

Det är tungt
mitt huvud vinglar,
det går balansgång mellan mina axlar

Schizofren
jag skriver det överallt
som om det är sant

Söndag allaredan
ändlösa veckor tar slut
jag lever kvar

Sorgligt musik
det är vad jag vill skriva
och sjunga

Tills den dag jag dör
ska jag se på stjärnor
och gömma mina demoner

Matti lyssnar inte mer
jag vill ha honom kvar
när C isn't enough

Döda mig idag

22 februari, 2012.

And with that, all boundaries were broken

I want to kiss her
oh so bad
I want her here today

the moment of
hesitation
before I stole her heart
And the moment
that mine fell apart

21 februari, 2012.

Standard

du har livsstandard
på ett café i Paris

Väntar på flytande soluppgång
hamrandes bort

musiköverskott
Och tidiga morgonstrålar

20 februari, 2012.

Jag spelar upp musik
från förra veckan
Lyssnar på det som flödar
Finns inte mycket mer
när livet är menlöst
Finns inte mycket mer
när livet kort

Men jag spelar upp
ja jag spelar upp
Melodier från din barndom
Men jag spelar åh jag spelar upp
För att minnas det som var
För idag är ingenting att ha

Vi går ner för gatan
Du sparkar på stenar
jag suckar
Tre veckor till
tre veckor till det här är slut
Jag spelar min musik för dig
för att se hur du reagerar

Men jag spelar
ja ja spelar
Melodier från vår tid ihop
Men jag spelar åh jag spelar
för att gå tillbaka, för att allting är grått

20 februari, 2012.

Jag skriver.

och det är sommardroppar
mot din hud
som väcker mig upp
som reser mig ur sängen,
får mig att andas tungt
och det är andetag ur lungor
av kallnande te
som får mig att se tillbaka
som får mig att längta hem
hur många ord jag än skriver
kommer inga fram till dig
som på andra sidan jorden
skriver tillbaka till mig
och morgonljus
och fågelsång
och hopplöshet
från vår balkong
jag skriver om allt det
du svarar mig att du är lycklig
att du är lycklig

7 februari, 2012.

Jag såg gäss idag.

6 februari, 2012.

Dis över molnen,
täcker stjärnorna
gömmer dem för mig
Hur ska jag kunna sova
med fullmånen ensam?

Istället målar jag mitt sällskap
sätter upp intill min säng
Så länge jag andas vänskap
är jag inte själv.

31 januari, 2012.

Fjädermoln sträcker sig över himlen. Vinden rycker lekfullt i gardinen men lämnar henne där hon är. Den sista snön lyser vit mot allt det vårgröna. Luften luktar som kalla morgondopp och nytvättat naturhår. Snödroppar vilar i den nyvakna jorden, krokus kan inte vänta på världen längre. Solen lyser vit i allt det blåa. Hennes hår är eld och den fräkniga huden liknar havsskum. Klänningen, gräddvit och nystruken, snor sig om hennes ben när de dansar nerför vägen.

"Det är vår igen och jag undrar hur du mår igen" klottrar jag. Det är snart vår igen. Snart.