Oh, Maja. You fascinate me. You really, really fascinate me. I've never seen anybody love someone like you love her.Inte jag heller. Och det stör mig. Jag är så ung. Jag vill inte vara sexton och ha ont på grund av en person. Det ska inte fungera såhär.
25 oktober 2012
25 oktober, 2012. AVBROTT.
7 oktober, 2012
Jag vet inte varför jag känner såhär
Begraver mig själv i filtar och smuts
Ingen kommer i alla fall över
Ingen vill i alla fall sova på mitt golv (eller precis bredvid)
Och ingen vill se på mina nya bilder
Begraver mig själv i filtar och smuts
Ingen kommer i alla fall över
Ingen vill i alla fall sova på mitt golv (eller precis bredvid)
Och ingen vill se på mina nya bilder
25 oktober, 2012
Jag är så ensam
Alldeles för ofta tänker jag att jag egentligen är ganska ensam
Att jag inte har någon alls (utöver de jag delar med)
Och det är sant att jag är ytterst ensam
och att de flesta antagligen skulle smulas sönder i min situation
För ensamheten kan vara svår att hantera
Jag ser ingen poäng i vänner
I sommarlovs-sms och filmkvällar
Jag vill bara ha det ändå
------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte riktigt vart jag ska skriva av mig, så jag gör det här. Jag räknar liksom med att rätt personer läser, och om fel personer gör det bryr jag mig inte.
Det var en kort tid som jag hade någon. Efter att under en lång tid av att inte ha någon. Jag hade någon som jag väldigt gärna ville ha och som gjorde sommarlovs-sms och filmkvällar värda besväret. Nu har jag inte det längre och det gör väldigt väldigt ont.
Men ändå inte.
Jag känner mig bedövad. Sådär emotionellt handikappad som jag ibland får för mig att vara.
Idag skrattade jag. Idag försökte jag prata. Idag blev jag genast mycket trött på att skratta och prata och gav upp. Det finns ingen poäng. Då menar jag inte att det inte finns en poäng med att leva. Leva gör jag gärna. Jag menar att det inte finns någon poäng i att skratta åt skämt du egentligen tycker är tråkiga och prata om saker du finner ytterst ointressanta.
Jag vill bara skratta åt hennes skämt och prata om ytterst intressanta saker med henne. Samtidigt så vill jag inte. Samtidigt känns det som att hon skulle prata om sina bättre vänner. Samtidigt känns det som att hon skulle glömma bort att det är henne jag vill veta allt om.
Det känns så hopplöst.
Hur säger man det ens liksom?
Hej jag har inga vänner men vi var ju vänner ett tag och sen så blev det ju sådär dumt så vi kan väl börja om och vara vänner igen?
Jag vet inte vad jag ska göra.
Alldeles för ofta tänker jag att jag egentligen är ganska ensam
Att jag inte har någon alls (utöver de jag delar med)
Och det är sant att jag är ytterst ensam
och att de flesta antagligen skulle smulas sönder i min situation
För ensamheten kan vara svår att hantera
Jag ser ingen poäng i vänner
I sommarlovs-sms och filmkvällar
Jag vill bara ha det ändå
------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte riktigt vart jag ska skriva av mig, så jag gör det här. Jag räknar liksom med att rätt personer läser, och om fel personer gör det bryr jag mig inte.
Det var en kort tid som jag hade någon. Efter att under en lång tid av att inte ha någon. Jag hade någon som jag väldigt gärna ville ha och som gjorde sommarlovs-sms och filmkvällar värda besväret. Nu har jag inte det längre och det gör väldigt väldigt ont.
Men ändå inte.
Jag känner mig bedövad. Sådär emotionellt handikappad som jag ibland får för mig att vara.
Idag skrattade jag. Idag försökte jag prata. Idag blev jag genast mycket trött på att skratta och prata och gav upp. Det finns ingen poäng. Då menar jag inte att det inte finns en poäng med att leva. Leva gör jag gärna. Jag menar att det inte finns någon poäng i att skratta åt skämt du egentligen tycker är tråkiga och prata om saker du finner ytterst ointressanta.
Jag vill bara skratta åt hennes skämt och prata om ytterst intressanta saker med henne. Samtidigt så vill jag inte. Samtidigt känns det som att hon skulle prata om sina bättre vänner. Samtidigt känns det som att hon skulle glömma bort att det är henne jag vill veta allt om.
Det känns så hopplöst.
Hur säger man det ens liksom?
Hej jag har inga vänner men vi var ju vänner ett tag och sen så blev det ju sådär dumt så vi kan väl börja om och vara vänner igen?
Jag vet inte vad jag ska göra.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)